Vi är uppenbalrigen alla en del i den produktionsmaskin som går under namnet "Företaget Sverige", vare sig vi är företagschefer, skattebyråkrater, politiker eller lönnmördare. Vad vi INTE är är individer.
Hur ska man annars förklara att vi inte får finnas som personer utan att allt ska destilleras ned till nummer. Personnumret är givevtis den stora draken inom detta, ett kallt väsen som vägrar oss våra individuella mänskliga sidor. Det är inte nog med att numret är ens huvudsakliga namn hos myndigheter, det gäller också om man vill ha ett kort som trogen kund hos exempelvis barnklädesafgfärer som Polarn och Pyret - något som är omöjligt att få utan sitt personnummer (inklusive de fyra sista siffrorna).
På samma sätt som vi människor effektiviseras ned till en behändig nummerserie så sker det också inom andra områden. På gammaldags Systmebolag, till exempel på Sveavägen, får man alltid memorera numret på vinet och säga till de som jobbar i kassan. Och på så sätt reduceras något som kan innehålla eoner av komplexa intressanta faktorer till rätt och slätt: en pava vin med ett nummer. På samma sätt som en individ med all sin historia, erfarenheter, förhoppningar och tankar blir ett nummer precis som alla andra. Det är ingen tillfällighet att i militären där människor materialiseras mer än någon annanstans för att kunna reduceras till kanonmat så är numret också identiteten.
Hela nummerhetsen bottnar i rädslan för att man ska komma någon person eller något fenomen nära (dvs att de verkligen ska bli personer) plus att man inte vill behöva anstränga siog för att lära sig något; varken om personer eller vin, för det kräver ju en ansträngning.
Därför har jag bildat föreningen VVNFP (Våga Vägra Nummer Frigör Poesin) - och om ni vill vara med i min poetiska rörelse får ni titulera mig,som grundare och ordförande, Nr ETT!
tisdag 30 mars 2010
måndag 22 mars 2010
Vinet é hårt!
Inte allt har gått utför när det gäller vin sedan jag kom till Sverige - bara kvalitén och kvantiteten. Kostnaden och frustrationen har däremot ökat lavinartat.
Möjligtvis för undantag med Pamplona under tjurrusningen är Systembolaget troligen det buffligaste ställe man kan hamna på. Man FÅR inte ta sig tid att titta på vinet, häromdagen (fredag eftermiddag) knuffades jag till och med åt sidan av en av SBs anställda på jakt efter ett speciellt vin när jag stod och kollade in några hyllor på Fältöversten. Ett tips till SBs personal (och till övriga Stockholmare): KOMMUNICERA med folk omkring er, alltså, använd munnen till annat än att skrika i mobiltelefoner. Säg till exempel: ursäkta, eller förlåt men jag skulle vilja ..., eller är det alldeles för svårt och läskigt för gemene svenne- och sveabanan att prata med folk runt omkring?
Förutom att buffligheten får en att tvivla på att ens motsvennars IQ når över tapirens blir man rejält deprimerad över utbudet. Samma skit i alla affärer. Samma skit, med några få undantag, på alla hyllor. Vin i Sverige ska antingen smaka saft eller druvjuice spetsat med alkohol, eller trä och vanilj. Om de sen kommer från Sydafrika, Australien, Norge eller Spanien spelar ingen roll så länge de a) ger enorma alkoholångor och b) dödar all annan smak. Då är det fyndvin och då säljer det.
Men va faan gör man, e man poet så e man. Och vin klara man sig ju inte utan - även läskigt vin är ju bättre än inget.
I stort kan man sammanfatta det så här: undvik flaska nr 3 från vänster - om ni inte är förtjusta i mörkt trä som doppats i vaniljsocker, undvik också nr 4 från höger (håll reda på vänster och höger nu) som skymtar fram därbak - såvida ni inte har en faiblesse för att tugga mörka ekplankor. Övriga får godkänt ur en svensk synvinkel, dvs i relationen kvalitet för sitt pris INTE alkohol per krona (om ni nu trodde det).
Vinerna från vänster till höger (med länkar till SB):
1. Vitt vin från Macon (sydligaste Bourgogne och därmed bestående av Chardonnay) ett klart godkänt vin med karaktär och lenhet utan besvärande fat-toner och bra pris (73 SEK)
2. Rött vin från Saumur-Champigny (Loire) ett av få röda viner från Loire på SB (sorglig brist). Mindre överlastat än gemene-svenne-vin, jordigt, ngn svamp skog känsla och frukt. Kostar 89 SEK och är väl värt det (i Sverige) - men för helvete ryck upp importerandet av röda Loireviner pronto!
3. Rött blä från Spanien - allt jag avskyr förutom att det inte är så alkoholskadat som många andra. Kladdigt, sockrigt, träigt och vanilj.
4. Gewürztraminer - basic ok sådan. Frukt, äpple, sött, perfa som apero eller med kryddstarkare mat ekller mjuka ostar av mindre starka (Chévre, fårostar etc). 89 SEK - väl värd det.
5. Gott rött vin från Italien - Min kunskap om Italienska viner är lika stor som Jan Gilloues ödmjukhet - dvs obefintlig. Men det här vinet är riktigt gott, fin balanserad smak som täcker gommen väl, väl värt sina 129 SEK (det är anledningen till att det skymtar fram en likadan flaska därbakom).
6. Något lättare, fräscht rött vin Beaujolais Village - med antydan till kisel i smaken och det har faktiskt en ton av skumbanan som det står i beskrivningen, men det stör inte. Ett kap för sitt pris 65 SEK (och så gömmer sig två flaskor till därbakom).
7. Ekplankor tappade på flaska. Undvik!
8. Basic bra Bourgogne. Man får ta priset (129 SEK) om man vill ha Bourgogne - och den står sig väl i konkurrensen. Lent gott hallon och smakrike röda frukter utan insmickrande drag och aningens pepprighet.
9. Rött mycket fruktigt vin - se där ytterligare en Italienare som levererar för sitt pris (75 SEK). Mer mörkröd välmogen frukt och därmed anslag av sötma än nr 6 så den har inte riktigt samma "drickabilitet" för mig.
10. God svartvinsbärssaft! Får godkänt just för att den är god och inte sockrad svartvinbärssaft. Bra för sitt pris (66 SEK).
För övrigt AVSKYR jag skruvkorkar - känns så jävla billigt - som om man vore någon jädrans alkis!
Möjligtvis för undantag med Pamplona under tjurrusningen är Systembolaget troligen det buffligaste ställe man kan hamna på. Man FÅR inte ta sig tid att titta på vinet, häromdagen (fredag eftermiddag) knuffades jag till och med åt sidan av en av SBs anställda på jakt efter ett speciellt vin när jag stod och kollade in några hyllor på Fältöversten. Ett tips till SBs personal (och till övriga Stockholmare): KOMMUNICERA med folk omkring er, alltså, använd munnen till annat än att skrika i mobiltelefoner. Säg till exempel: ursäkta, eller förlåt men jag skulle vilja ..., eller är det alldeles för svårt och läskigt för gemene svenne- och sveabanan att prata med folk runt omkring?
Förutom att buffligheten får en att tvivla på att ens motsvennars IQ når över tapirens blir man rejält deprimerad över utbudet. Samma skit i alla affärer. Samma skit, med några få undantag, på alla hyllor. Vin i Sverige ska antingen smaka saft eller druvjuice spetsat med alkohol, eller trä och vanilj. Om de sen kommer från Sydafrika, Australien, Norge eller Spanien spelar ingen roll så länge de a) ger enorma alkoholångor och b) dödar all annan smak. Då är det fyndvin och då säljer det.
Men va faan gör man, e man poet så e man. Och vin klara man sig ju inte utan - även läskigt vin är ju bättre än inget.
I stort kan man sammanfatta det så här: undvik flaska nr 3 från vänster - om ni inte är förtjusta i mörkt trä som doppats i vaniljsocker, undvik också nr 4 från höger (håll reda på vänster och höger nu) som skymtar fram därbak - såvida ni inte har en faiblesse för att tugga mörka ekplankor. Övriga får godkänt ur en svensk synvinkel, dvs i relationen kvalitet för sitt pris INTE alkohol per krona (om ni nu trodde det).
Vinerna från vänster till höger (med länkar till SB):
1. Vitt vin från Macon (sydligaste Bourgogne och därmed bestående av Chardonnay) ett klart godkänt vin med karaktär och lenhet utan besvärande fat-toner och bra pris (73 SEK)
2. Rött vin från Saumur-Champigny (Loire) ett av få röda viner från Loire på SB (sorglig brist). Mindre överlastat än gemene-svenne-vin, jordigt, ngn svamp skog känsla och frukt. Kostar 89 SEK och är väl värt det (i Sverige) - men för helvete ryck upp importerandet av röda Loireviner pronto!
3. Rött blä från Spanien - allt jag avskyr förutom att det inte är så alkoholskadat som många andra. Kladdigt, sockrigt, träigt och vanilj.
4. Gewürztraminer - basic ok sådan. Frukt, äpple, sött, perfa som apero eller med kryddstarkare mat ekller mjuka ostar av mindre starka (Chévre, fårostar etc). 89 SEK - väl värd det.
5. Gott rött vin från Italien - Min kunskap om Italienska viner är lika stor som Jan Gilloues ödmjukhet - dvs obefintlig. Men det här vinet är riktigt gott, fin balanserad smak som täcker gommen väl, väl värt sina 129 SEK (det är anledningen till att det skymtar fram en likadan flaska därbakom).
6. Något lättare, fräscht rött vin Beaujolais Village - med antydan till kisel i smaken och det har faktiskt en ton av skumbanan som det står i beskrivningen, men det stör inte. Ett kap för sitt pris 65 SEK (och så gömmer sig två flaskor till därbakom).
7. Ekplankor tappade på flaska. Undvik!
8. Basic bra Bourgogne. Man får ta priset (129 SEK) om man vill ha Bourgogne - och den står sig väl i konkurrensen. Lent gott hallon och smakrike röda frukter utan insmickrande drag och aningens pepprighet.
9. Rött mycket fruktigt vin - se där ytterligare en Italienare som levererar för sitt pris (75 SEK). Mer mörkröd välmogen frukt och därmed anslag av sötma än nr 6 så den har inte riktigt samma "drickabilitet" för mig.
10. God svartvinsbärssaft! Får godkänt just för att den är god och inte sockrad svartvinbärssaft. Bra för sitt pris (66 SEK).
För övrigt AVSKYR jag skruvkorkar - känns så jävla billigt - som om man vore någon jädrans alkis!
torsdag 18 mars 2010
Bröst
Jag gick uppför Drottninggatan i dag - på Drottninggatan 68 låg en affär som tydligen sålde precis vad jag behöver. Jag kände hur andhämtningen ökade och blodet pulserade när jag gick in på affären "Bröst Center City". Jag hade huvudet fullt av tankat på hur mina händer kunde få spela med ett par schyssta kvinnobröst som bara var mina; när jag ville, hur jag ville, var jag ville.
Tänk vilken lycka om de kunde ha ett par bröst som var lika härliga som min tjejs - då kunde hon inte längre köra det där Lysistrate-köret och använda dem som ett argument mot de delar av min karaktär som hon av oförklarliga skäl har problem med. Dessutom behövde jag ju då inte längre vara säker på att vi var på samma våglängd (den våglängd som lyst med sin frånvaro sedan förra istiden och som väl i bäste fall skulle komma på samma nivå när vi når 134 000 000 000 personer vilket ska ske snart; det vill säga om bara 290 år enligt några välinformerade självutnämnda "Befolkningsexperter" på DN-Debatt).
Men enligt expediten på affären var man tvungen att redan ha ett par kvinnobröst för att kunna köpa kvinnobröst. Snacka moment 22.
För att inte tala om könsdiskriminering - ett klart fall för JämO!
Tänk vilken lycka om de kunde ha ett par bröst som var lika härliga som min tjejs - då kunde hon inte längre köra det där Lysistrate-köret och använda dem som ett argument mot de delar av min karaktär som hon av oförklarliga skäl har problem med. Dessutom behövde jag ju då inte längre vara säker på att vi var på samma våglängd (den våglängd som lyst med sin frånvaro sedan förra istiden och som väl i bäste fall skulle komma på samma nivå när vi når 134 000 000 000 personer vilket ska ske snart; det vill säga om bara 290 år enligt några välinformerade självutnämnda "Befolkningsexperter" på DN-Debatt).
Men enligt expediten på affären var man tvungen att redan ha ett par kvinnobröst för att kunna köpa kvinnobröst. Snacka moment 22.
För att inte tala om könsdiskriminering - ett klart fall för JämO!
tisdag 16 mars 2010
Att DN-Debattera... med sig själv
Mitt i all misär som det innebär att vara tillbaka i den konformistiska ankdammen finns det ändå små inslag av förnöjelser. Observationen att antalet timmar per capita som folk har solglasögon i ett av världens mest solfattiga länder är långt över vad den är någon annanstans i världen är till exempel ganska komisk.
Vill man ha riktigt roligt ska man läsa DN Debatt. Den sidan redigeras enligt Arne Anka devisen, det vill säga: "Att tänka innan man skriver är som att torka sig i röven innan man skiter".
I går trumperades alarmerande siffror om befolkningsexplosionen ut av fyra ack så förvirrade men trots det mycket mediakåta akademiker. Eftersom effekten inte blev den förväntade låter man dessa personer debattera med sig själva, på samma sida, dagen efter: genom att hävda att den FN - rapport som de stödde sitt resonemangt på var överdriven!
Man behöver inte vara idiot för att skriva på DN-debatt, men det verkar hjälpa att skrika högt utan substans.
Det borde med andra ord vara ett perfekt forum för mig att föra fram ett nytt projekt. Jag återkommer med några domedagsprofetior - jag tror jag ska varna för en ny istid!
Vill man ha riktigt roligt ska man läsa DN Debatt. Den sidan redigeras enligt Arne Anka devisen, det vill säga: "Att tänka innan man skriver är som att torka sig i röven innan man skiter".
I går trumperades alarmerande siffror om befolkningsexplosionen ut av fyra ack så förvirrade men trots det mycket mediakåta akademiker. Eftersom effekten inte blev den förväntade låter man dessa personer debattera med sig själva, på samma sida, dagen efter: genom att hävda att den FN - rapport som de stödde sitt resonemangt på var överdriven!
Man behöver inte vara idiot för att skriva på DN-debatt, men det verkar hjälpa att skrika högt utan substans.
Det borde med andra ord vara ett perfekt forum för mig att föra fram ett nytt projekt. Jag återkommer med några domedagsprofetior - jag tror jag ska varna för en ny istid!
fredag 12 mars 2010
Köld
Varför finns det inget bra ord för att man håller på att frysa ihjäl? Jag menar Hamsun när han var hungrig kunde dra i med ett ord som med allt i ett sade precis vad han kände: Sult. Det lidande som han kände är säkerligen ingenting mot den känsla av att ständigt hålla på att frysa i hjäl som belägrat mig sedan jag kom till Sverige i jakt på poesin, produktiviteten och romantiken.
Snacka misstag, precis allt sedan jag kom har varit ett långt jävla lidande. Man förstår varför Heidenstam bara skrev om nturens storslagenhet under sommaren. Man förstår varför han INTE skrev om det riktiga Sverige som möter en:
Låt oss börja med Helvetets speciella plats i vardagslivet: Icke fungerande lokal- och tågtrafik vare sig det är kaos eller inte.
Turtätheten på blå linjen är ju till exempel rena skämtet, men jag antar att det beror på att många mindre bemedlade samt icke-blåögda hellyllesvennar bor längs dessa linjer.
Lägg till detta kaosframkallande ombyggnader i den centrala stan för att bygga något så otidsenligt pajasaktigt som en jävla spårvagn. Har vi kommit in i 21a århundradet eller inte?! Måste vara en störd romantiker som gift sig med sin modelljärnväg som kommit på den idén. Definitivt ingen som behöver pendla i rusningstid med jobb, skola, dagis i alla fall.
Och inte att förglömma: Sadistiska busschaffisar som väntar tills man med sin treåring i hand hunnit fram till dörren för att slå igen den i fejan och köra fast man tidigt uppmärksammat att man kommer samt att det faktiskt står att det är EN MINUT KVAR TILL AVGÅNG på skylten (jag, jag menar just Dig som körde buss 445 från slussen i torsdagskväll förra veckan - jag antar att orsaken är att dina hemorrojder växt sig större än dina skinkor).
Sen kan man ju lägga till ett litet axplock ur den ocean av ingredienser som gör livet i Stockholm mer eller mindre outhärdligt:
Sura urinvånare (både bondtölpar och balla Stockholmare).
Melodifestivaler (tänk att det som var så tabu nu blivit en lukrativ industri för media och mest av allt för det så kallade Public Service företaget SVT - lägg ned SVT!)
Snö, snö, snö, is, is, is och kyla.
Prinsessbröllop. Allvarligt, lägg av, hur töntig får en stad bli?
Och värst av allt, den stora symbolen för hur monopol utvecklas till lättja och okunnighet: expediter på Systembolaget som förväxlar Beaujolais Noveau med Beaujolais Village, rekommenderar röda viner till kryddstark thaimat (inte torra söta viner som Gewürztraminer vilket torde vara en betydligt bättre kombination), eller rekommenderar Australienska Shiraz-viner när man frågar efter ett lätt vin (men inte vill ha alkoholstark druvsaft vilket verkar vara mycket populärt ivrigt påhejat av Systembolagets policy) osv i all oändlighet.
Allvarligt, att sådana klåpare som Systembolaget öppet får predika trots en sådan uppenbar brist på kunskap är tillräckligt deprimerande i sig, att de sedan också lyckats tuta i gemene idiotsvensk att de faktiskt ger "bra" tips gör att man vill återinföra ättestupan för dumhet! Dödsstraff, eller åtminstone en rejäl kölhalning, bör också införas för användandet av ordet FYND i samband med vinrecensioner!
Om Hamsun bott i Sverige och mött Systembolagets personal hade han nog faan döpt boken till Törst i stället!
Snacka misstag, precis allt sedan jag kom har varit ett långt jävla lidande. Man förstår varför Heidenstam bara skrev om nturens storslagenhet under sommaren. Man förstår varför han INTE skrev om det riktiga Sverige som möter en:
Låt oss börja med Helvetets speciella plats i vardagslivet: Icke fungerande lokal- och tågtrafik vare sig det är kaos eller inte.
Turtätheten på blå linjen är ju till exempel rena skämtet, men jag antar att det beror på att många mindre bemedlade samt icke-blåögda hellyllesvennar bor längs dessa linjer.
Lägg till detta kaosframkallande ombyggnader i den centrala stan för att bygga något så otidsenligt pajasaktigt som en jävla spårvagn. Har vi kommit in i 21a århundradet eller inte?! Måste vara en störd romantiker som gift sig med sin modelljärnväg som kommit på den idén. Definitivt ingen som behöver pendla i rusningstid med jobb, skola, dagis i alla fall.
Och inte att förglömma: Sadistiska busschaffisar som väntar tills man med sin treåring i hand hunnit fram till dörren för att slå igen den i fejan och köra fast man tidigt uppmärksammat att man kommer samt att det faktiskt står att det är EN MINUT KVAR TILL AVGÅNG på skylten (jag, jag menar just Dig som körde buss 445 från slussen i torsdagskväll förra veckan - jag antar att orsaken är att dina hemorrojder växt sig större än dina skinkor).
Sen kan man ju lägga till ett litet axplock ur den ocean av ingredienser som gör livet i Stockholm mer eller mindre outhärdligt:
Sura urinvånare (både bondtölpar och balla Stockholmare).
Melodifestivaler (tänk att det som var så tabu nu blivit en lukrativ industri för media och mest av allt för det så kallade Public Service företaget SVT - lägg ned SVT!)
Snö, snö, snö, is, is, is och kyla.
Prinsessbröllop. Allvarligt, lägg av, hur töntig får en stad bli?
Och värst av allt, den stora symbolen för hur monopol utvecklas till lättja och okunnighet: expediter på Systembolaget som förväxlar Beaujolais Noveau med Beaujolais Village, rekommenderar röda viner till kryddstark thaimat (inte torra söta viner som Gewürztraminer vilket torde vara en betydligt bättre kombination), eller rekommenderar Australienska Shiraz-viner när man frågar efter ett lätt vin (men inte vill ha alkoholstark druvsaft vilket verkar vara mycket populärt ivrigt påhejat av Systembolagets policy) osv i all oändlighet.
Allvarligt, att sådana klåpare som Systembolaget öppet får predika trots en sådan uppenbar brist på kunskap är tillräckligt deprimerande i sig, att de sedan också lyckats tuta i gemene idiotsvensk att de faktiskt ger "bra" tips gör att man vill återinföra ättestupan för dumhet! Dödsstraff, eller åtminstone en rejäl kölhalning, bör också införas för användandet av ordet FYND i samband med vinrecensioner!
Om Hamsun bott i Sverige och mött Systembolagets personal hade han nog faan döpt boken till Törst i stället!
torsdag 11 mars 2010
enkommasjumiljoner idioter med mobiltelefoner
Stockholm består av 1,7 miljoner invånare - och ALLA dem har som sin livsuppgift att vara i vägen för mig! Och för att göra tortyren över att man hamnat i världens konformistiskaste helvete än mer påtagligen har de värsta puckona också fått som uppgift att med en mobiltelefonsattrapp vid sina öron skrika sina hemliga, privata, konfidentiella jobbmedelanden i mitt och alla andra lokaltrafikanters öron.
Avlyssnat på gröna linjen i från en man från något som tydligen heter "Jobbtorget" ondgjorde sig om undermåliga slutrapporter, namngav både arbetsaspiranter och arbetsgivare (förlåt coacher hette det visst) som inte höll måttet när det gällde dessa slutrapporter, samt helt ogenerat vad dessa slutrapporter sa. Någon aspirant (som namngavs) hade tydligen fått slututlåtandet att han sovit under tre månader och hans coach (som också namngavs) hade fått ett raseriutbrott när han kritiserats för sin slutrapport.
Avlyssnat och avlyssnat, förresten, jag hade inte kunnat undgå att höra det även om jag haft stora högtalare vid mina öron dundrandes "Hollow Man" från Entombeds "Wolverine Blues" (vilket jag definitivt hade föredragit).
Vad blir nästa steg? Poliser, läkare, domare, psykiatriker som glatt delar med sig av smaskiga personliga detaljer från sitt arbetsliv till sina medresenärer på tunnelbanan. Terrorister som gör upp planer? SÄPO-anställda som högt och ljudligt demonstrerar sin inkompetens? Nymfomaner och deras manliga motsvarigheter (sexmissbrukare heter det visst då det är män) som skriker ut namn, adress och favoritpervesion hos sina erövringar? Prostituerade som namnger alla politiker i sin kundkrets? Och så vidare i all oändlighet...
Mobiltelefonen har gett oss en mobil realityshow, ett "Baren" på hjul som man INTE KAN STÄNGA AV. Ett Villa Medusa som MAN TVINGAS VARA MED I vare sig man vill eller inte.
Så i dessa tider av ökad möjlighet till kommunikation så våldtas denna ökade möjlighet av ett antal puckon med för små hjärnor så till den grad att resultatet blir det motsatta - kanske "mer kommuniaktion" i antalet ord och decibel men betydligt mindre kommunikation rent innehållsmässigt.
Vem faan vill till exempel bli "jobbaspirant" eller "Jobbcoach" på "Jobbtorget" om man vet att ens göranden kommer att kritiseras i 220 decibel för allmänheten på tunnelbanor?! Så konsekvensen kommer att bli, som vanligt, en ytterligare ökad ytlighet mot andra (inklusive sådana i förtroendeställning), inte därför att man vill utan därför att man inte har någon lust att få sina intima detaljer kungjorda högt och tydligt på tunnelbanan av någon idiot.
Än allvarligare är förstås det faktum att jag inte kan skydda min hjärna från allt detta skräp. Vem faan tyckte det var en bra idé att man ska kunna snacka i mobiltelefon på tunnelbanan? Det måste man väl ha fattat att för ett kissnödigt folk som räds varje personlig kontakt eller varje antydan till vardagskonversation blir mobiltelefonen snabbt en snuttefilt för de obegåvade utan självkritik. Varför har den som vill skrika i sin mobiltelefon mer rätt till ljudrummet än den som vill läsa en bok eller bara filosofera/reflektera i allmänhet?
Sätt upp skrivpulpeter i stället så kanske folk äntligen kan lära sig att skriva ett vettigt brev. Den stora fördelen med brevet som kommunikationssätt är dessutom att det är tyst och att det faktiskt kan särskilja idioter som kan skrika i telefoner (dvs ALLA) från de som faktiskt KAN uttala sig i skrift (dvs cirka en promille av Stockholms befolkning).
Avlyssnat på gröna linjen i från en man från något som tydligen heter "Jobbtorget" ondgjorde sig om undermåliga slutrapporter, namngav både arbetsaspiranter och arbetsgivare (förlåt coacher hette det visst) som inte höll måttet när det gällde dessa slutrapporter, samt helt ogenerat vad dessa slutrapporter sa. Någon aspirant (som namngavs) hade tydligen fått slututlåtandet att han sovit under tre månader och hans coach (som också namngavs) hade fått ett raseriutbrott när han kritiserats för sin slutrapport.
Avlyssnat och avlyssnat, förresten, jag hade inte kunnat undgå att höra det även om jag haft stora högtalare vid mina öron dundrandes "Hollow Man" från Entombeds "Wolverine Blues" (vilket jag definitivt hade föredragit).
Vad blir nästa steg? Poliser, läkare, domare, psykiatriker som glatt delar med sig av smaskiga personliga detaljer från sitt arbetsliv till sina medresenärer på tunnelbanan. Terrorister som gör upp planer? SÄPO-anställda som högt och ljudligt demonstrerar sin inkompetens? Nymfomaner och deras manliga motsvarigheter (sexmissbrukare heter det visst då det är män) som skriker ut namn, adress och favoritpervesion hos sina erövringar? Prostituerade som namnger alla politiker i sin kundkrets? Och så vidare i all oändlighet...
Mobiltelefonen har gett oss en mobil realityshow, ett "Baren" på hjul som man INTE KAN STÄNGA AV. Ett Villa Medusa som MAN TVINGAS VARA MED I vare sig man vill eller inte.
Så i dessa tider av ökad möjlighet till kommunikation så våldtas denna ökade möjlighet av ett antal puckon med för små hjärnor så till den grad att resultatet blir det motsatta - kanske "mer kommuniaktion" i antalet ord och decibel men betydligt mindre kommunikation rent innehållsmässigt.
Vem faan vill till exempel bli "jobbaspirant" eller "Jobbcoach" på "Jobbtorget" om man vet att ens göranden kommer att kritiseras i 220 decibel för allmänheten på tunnelbanor?! Så konsekvensen kommer att bli, som vanligt, en ytterligare ökad ytlighet mot andra (inklusive sådana i förtroendeställning), inte därför att man vill utan därför att man inte har någon lust att få sina intima detaljer kungjorda högt och tydligt på tunnelbanan av någon idiot.
Än allvarligare är förstås det faktum att jag inte kan skydda min hjärna från allt detta skräp. Vem faan tyckte det var en bra idé att man ska kunna snacka i mobiltelefon på tunnelbanan? Det måste man väl ha fattat att för ett kissnödigt folk som räds varje personlig kontakt eller varje antydan till vardagskonversation blir mobiltelefonen snabbt en snuttefilt för de obegåvade utan självkritik. Varför har den som vill skrika i sin mobiltelefon mer rätt till ljudrummet än den som vill läsa en bok eller bara filosofera/reflektera i allmänhet?
Sätt upp skrivpulpeter i stället så kanske folk äntligen kan lära sig att skriva ett vettigt brev. Den stora fördelen med brevet som kommunikationssätt är dessutom att det är tyst och att det faktiskt kan särskilja idioter som kan skrika i telefoner (dvs ALLA) från de som faktiskt KAN uttala sig i skrift (dvs cirka en promille av Stockholms befolkning).
torsdag 4 mars 2010
Landsmän och andra fiender
I ett desperat försök att fly från all stress och press i Paris har jag tagit mig tillbaka till det svenska urberget, mitt urhem, min passion. Ett oräkneligt antal hundskitar under skosulorna kan förvandla vem som helst till en dräglande fåntratt och patriot à la Heidenstam.
Så på grund av ett desperat försök att återfå den berömda svenska produktiviteten befinner jag mig mitt ibland alla mina landsmän... tyvärr! En enkel fråga: Vafaan är det för fel på er kära medsvennar?
Kan det vara alla melodifestivaler, all prinsessbröllopsförväntan och all jävla snö, is och trafikkaos som fått era hjärnor att vissna? Hur ska man annars förklara att en äggskalle till skinnhhuvud i 35-årsåldern i T-banan plötsligt håller upp en tändare mot mig och frågar om mina brillor var dyra? Eller tomtegubbehippien på den mer än fullsatta bussen ut mot Nackahelvetet som sätter sin ryggsäck på sätet bredvid sig och säger till mig: "Du behöver inte sitta va?" varpå han blir sur när jag syrligt påpekar att jag inte riktigt förstår varför hans ryggsäck måste sitta.
För att göra en lång historia kort, ni är alla idioter, må era snoppar vissna och falla av (om de nu inte redan gjort det - vilket skulle förklara en hel del frustration hos både den manliga och kvinnliga svenska folkstammen).
Så på grund av ett desperat försök att återfå den berömda svenska produktiviteten befinner jag mig mitt ibland alla mina landsmän... tyvärr! En enkel fråga: Vafaan är det för fel på er kära medsvennar?
Kan det vara alla melodifestivaler, all prinsessbröllopsförväntan och all jävla snö, is och trafikkaos som fått era hjärnor att vissna? Hur ska man annars förklara att en äggskalle till skinnhhuvud i 35-årsåldern i T-banan plötsligt håller upp en tändare mot mig och frågar om mina brillor var dyra? Eller tomtegubbehippien på den mer än fullsatta bussen ut mot Nackahelvetet som sätter sin ryggsäck på sätet bredvid sig och säger till mig: "Du behöver inte sitta va?" varpå han blir sur när jag syrligt påpekar att jag inte riktigt förstår varför hans ryggsäck måste sitta.
För att göra en lång historia kort, ni är alla idioter, må era snoppar vissna och falla av (om de nu inte redan gjort det - vilket skulle förklara en hel del frustration hos både den manliga och kvinnliga svenska folkstammen).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)