En panne

Min kaffemaskin är trasig. I början av december gick packningen och den katapultade ut blött och varmt espresso på köksväggen. Sedan dess har det blivit snabbkaffe - dyrt och äckligt. Som om det inte var illa nog så har min tjej börjat trakassera mig som ett resultat av denna misär också. Hon har flera gånger påpekat att jag kan köpa en ny packning på en affär vid rue de Rome, två kvarter från där vi bor. Snällt har jag bett henne sluta tjata på mig - jag har annat att göra!

I stället för att fixa den som hon brukar göra har hon nu satt upp en stor röd lapp med texten En panne (ur funktion) på kaffemaskinen - och till råga på allt hävdade hon att den egentligen skulle sitta på mig.

Jag förstår mig inte på kvinnor: de gnäller över att män inte är tillräckligt mjuka, sensuella och förstående men ändå så förtedrar de alltid råa sällar till hantverkare före poeter när det väl kommer till kritan.

Baktankar

Jag har spenderat morgonen med att leta mig bakåt i mitt cyberliv - jag har således återupptäckt projektet "Runktankar". Projektet i sig är bra - till och med riktigt bra men namnet är ju förfärligt. Det riktigt skriker av sådan där post-realism à Zola - alldeles för mycket 2000-tal alltså.

Nu, under 2010-talet, krävs mer sensualism, mer känslosamhet. Så det nya namnet på projektet är kort och gott:
Homage à Uma!

Hm, plötsligt fick jag en sådan lust att spela akustisk gitarr - kanske att jag kan göra en platta med känslosamma lågmälda singersongwriter-låtar. Tål att tänkas på, bara jag får dra av några häftiga solon oxå...

Cosmic Overdose

Lite gladmusik så här i början på det nya året:





Det VAR bättre förr...

Gott Nytt Jävla År!

Jaha, tillbaka igen.
Bara det faktum att jag återvänder till den här bloggen säger väl allt om mitt liv. Att jag dessutom redan namngett den på ett sätt som gör den inaktuell redan efter ett år säger väl också en del om min framförhållning.

Såhär i början på ett nytt år kan jag i alla fall inte hålla mig från att göra en del summeringar över 2010 - så här goes:

Årets största besvikelser:
Januari, Februari, Mars, April, Maj Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November och inte minst December.

Årets särklass största pungsparkar

1. Prinsessbröllop

2. Insikten att jag gärna skulle rulla runt i sänghalmen med kronsessan

Årest mest repeterade önskan (2 st)

1. Att någon ska sparka in fånflinet på österlmalmswannabeestylade backslickeprinsen

2. Att jag ska få rulla runt i sänghalmen med någon mänsklig representant för det motsatta könet - prinsessa eller inte

Årest höjdpunkter
Som David Brent i the Office skulle ha uttryckt det: "El vino did flow!"

Vad övrigt är är en insikt att om 2011 blir tillnärmelsevis lika jävligt som 2010 är det lika bra att inse att gud finns - och att han/hon gör det enkom för att jävlas med mig!

"Paris, shit ...

I was still only in Paris. Everytime I woke up I wanted to be back in Stockholm. And every time I woke up in Stckholm I wanted to be back in Paris."

Det är inte lätt att bo i Frankrike, hela dagen har präglats av samma ångestfyllda tankar: "Vad faan ska jag laga till middag i kväll?"

Fotbolls VM

Visst det har varit lite tyst under ett tag, man skulle ju kunna anta att det beror på att jag varit absorberad av mitt jobb som poet - om du som läsare INTE antar det är det bara att anta att du är en sådan där ytlig typ som tänder på melodifestivaler och prinsessbröllop och i sådana fall har du ändå ingen aning om vilken press vi skapande konstnärer lever under varför jag inte bryr mig ett dyft om vad du tror eller tycker.

Fotbolls VM däremot - det är tamejfaan inte ytligt utan snarare tvärtom - en metafor för det moderna livets och varats intighet i ett skoningslöst, kallt och ändlöst tomt universum skrivet som poesi i rörelse.

Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Heidenstam, Fotboll är Stagnelius.

Eller rättare sagt:
Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Italien, Frankrike är Stagnelius.

Allez Les Bleus!

De é mycke nu...

Bah så jäla okoolt asså... jabava, asså typ asså jälatyyp asså.

Klart man måste dra asså, jädra typ asså bah, måste vila upp sig, man é lite nere - tror jag behöver ställa in alla mina uppdrag - pallarente de offentliga livet, asså, tvättstugan, mataffären, sjuelva ... faaan, pallar knappt me bolaget asså va. O presis som sessan inte fan pallar ja me Sture heller, eller i mitt fall vinrestaurant Fridhem - riktigt risigt asså!

Man e sviken, som sessan, måste kämpa på me livet trots allt, va tapper, som sessan, bygga upp me sjelv, kanske dra te nevv jårk, shåppa, dra ut me polarna på krogen, låta pappa pröjsa. Det é mycke nu ...

Harnte rå me nevv jårk, ingen pappa som pröjsar, ingen pappa som får miljonbidrag, får bli åkersberga - men man får se upp för sl-kontrollanterna. Lite som limousine i nevv jååårk på skattebetalarnas bekostnad asså.

Och lyxlägenheten på Östermalm, som pappan fixa till sessan, som får stå tom, för re e ju så jäla synd om henne... den kan jag ta! Jag steller upp.

Vasa - ingen rätt till den - ok, ja kan ta ett hörn på slottet, vilket slott som helst, vilket hörn som helst, vafaan - en skrubb duger. Inte möjligt?! Men ja´e´ju nere ju, precis som sessan - de é synd om mig. De é mycke nu...