Ibland har man perfekta kvällar i perfekt sällskap. Min tjej kom som vanligt hem väldigt sent från jobbet och gick och lade sig efter att ha snabbstekt några gamla fiskpinnar, mikrat potatismos och demonstrativt dunkat en plasttub med majonnäs i bordet framför mig där jag satt vid bordet och väntade på maten (jag vet att den var till mig - hon hatar majjo). Efter att hon diskat och städat undan gick hon och gjorde sig i ordning och kröp i säng - och lämnade mig helt ensam.
Eftersom vi ätit fisk gick jag o korkade upp en pava vitt (hade jag gjort det innan under middagen hade hon säkert hävt i sig ett glas bara för att reta mig). Inget oävet vitt - även om det inte direkt gör hål i plånboken (4.5 Euro) vilket ju krävs om man som jag är en stackars fattig, missförstådd poet.
Vinet är torrt, piggt, livligt med exotiska fukter och citrus och till det en lätt blommighet. Till detta serveras en Tom Waits Medley där av någon anledning just Broken Bicycles spelas om och om igen.
Broken bicycles,
Old busted chains,
Rusted handle bars
Out in the rain.
Somebody must
Have an orphanage for
These things that nobody
Wants any more
September's reminding July
It's time to be saying ... good-bye.
Summer is gone,
But our love will remain.
Like old broken bicycles
Left out in the rain.
Broken Bicycles,
Don't tell my folks;
There's all those playing cards
Pinned to the spokes,
Laid down like skeletons
Out on the lawn.
One wheel won't turn
When the other is gone.
Seasons can turn on a dime,
Somehow I forget every time;
The things that you've given me
Will always stay
Broken... but I'll never throw them away
onsdag 19 januari 2011
tisdag 18 januari 2011
En panne
Min kaffemaskin är trasig. I början av december gick packningen och den katapultade ut blött och varmt espresso på köksväggen. Sedan dess har det blivit snabbkaffe - dyrt och äckligt. Som om det inte var illa nog så har min tjej börjat trakassera mig som ett resultat av denna misär också. Hon har flera gånger påpekat att jag kan köpa en ny packning på en affär vid rue de Rome, två kvarter från där vi bor. Snällt har jag bett henne sluta tjata på mig - jag har annat att göra!
I stället för att fixa den som hon brukar göra har hon nu satt upp en stor röd lapp med texten En panne (ur funktion) på kaffemaskinen - och till råga på allt hävdade hon att den egentligen skulle sitta på mig.
Jag förstår mig inte på kvinnor: de gnäller över att män inte är tillräckligt mjuka, sensuella och förstående men ändå så förtedrar de alltid råa sällar till hantverkare före poeter när det väl kommer till kritan.
I stället för att fixa den som hon brukar göra har hon nu satt upp en stor röd lapp med texten En panne (ur funktion) på kaffemaskinen - och till råga på allt hävdade hon att den egentligen skulle sitta på mig.
Jag förstår mig inte på kvinnor: de gnäller över att män inte är tillräckligt mjuka, sensuella och förstående men ändå så förtedrar de alltid råa sällar till hantverkare före poeter när det väl kommer till kritan.
torsdag 13 januari 2011
Baktankar
Jag har spenderat morgonen med att leta mig bakåt i mitt cyberliv - jag har således återupptäckt projektet "Runktankar". Projektet i sig är bra - till och med riktigt bra men namnet är ju förfärligt. Det riktigt skriker av sådan där post-realism à Zola - alldeles för mycket 2000-tal alltså.
Nu, under 2010-talet, krävs mer sensualism, mer känslosamhet. Så det nya namnet på projektet är kort och gott:
Homage à Uma!
Hm, plötsligt fick jag en sådan lust att spela akustisk gitarr - kanske att jag kan göra en platta med känslosamma lågmälda singersongwriter-låtar. Tål att tänkas på, bara jag får dra av några häftiga solon oxå...
Nu, under 2010-talet, krävs mer sensualism, mer känslosamhet. Så det nya namnet på projektet är kort och gott:
Homage à Uma!
Hm, plötsligt fick jag en sådan lust att spela akustisk gitarr - kanske att jag kan göra en platta med känslosamma lågmälda singersongwriter-låtar. Tål att tänkas på, bara jag får dra av några häftiga solon oxå...
onsdag 12 januari 2011
Gott Nytt Jävla År!
Jaha, tillbaka igen.
Bara det faktum att jag återvänder till den här bloggen säger väl allt om mitt liv. Att jag dessutom redan namngett den på ett sätt som gör den inaktuell redan efter ett år säger väl också en del om min framförhållning.
Såhär i början på ett nytt år kan jag i alla fall inte hålla mig från att göra en del summeringar över 2010 - så här goes:
Årets största besvikelser:
Januari, Februari, Mars, April, Maj Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November och inte minst December.
Årets särklass största pungsparkar
1. Prinsessbröllop
2. Insikten att jag gärna skulle rulla runt i sänghalmen med kronsessan
Årest mest repeterade önskan (2 st)
1. Att någon ska sparka in fånflinet på österlmalmswannabeestylade backslickeprinsen
2. Att jag ska få rulla runt i sänghalmen med någon mänsklig representant för det motsatta könet - prinsessa eller inte
Årest höjdpunkter
Som David Brent i the Office skulle ha uttryckt det: "El vino did flow!"
Vad övrigt är är en insikt att om 2011 blir tillnärmelsevis lika jävligt som 2010 är det lika bra att inse att gud finns - och att han/hon gör det enkom för att jävlas med mig!
Bara det faktum att jag återvänder till den här bloggen säger väl allt om mitt liv. Att jag dessutom redan namngett den på ett sätt som gör den inaktuell redan efter ett år säger väl också en del om min framförhållning.
Såhär i början på ett nytt år kan jag i alla fall inte hålla mig från att göra en del summeringar över 2010 - så här goes:
Årets största besvikelser:
Januari, Februari, Mars, April, Maj Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November och inte minst December.
Årets särklass största pungsparkar
1. Prinsessbröllop
2. Insikten att jag gärna skulle rulla runt i sänghalmen med kronsessan
Årest mest repeterade önskan (2 st)
1. Att någon ska sparka in fånflinet på österlmalmswannabeestylade backslickeprinsen
2. Att jag ska få rulla runt i sänghalmen med någon mänsklig representant för det motsatta könet - prinsessa eller inte
Årest höjdpunkter
Som David Brent i the Office skulle ha uttryckt det: "El vino did flow!"
Vad övrigt är är en insikt att om 2011 blir tillnärmelsevis lika jävligt som 2010 är det lika bra att inse att gud finns - och att han/hon gör det enkom för att jävlas med mig!
tisdag 23 november 2010
"Paris, shit ...
I was still only in Paris. Everytime I woke up I wanted to be back in Stockholm. And every time I woke up in Stckholm I wanted to be back in Paris."
Det är inte lätt att bo i Frankrike, hela dagen har präglats av samma ångestfyllda tankar: "Vad faan ska jag laga till middag i kväll?"
Det är inte lätt att bo i Frankrike, hela dagen har präglats av samma ångestfyllda tankar: "Vad faan ska jag laga till middag i kväll?"
onsdag 23 juni 2010
Fotbolls VM
Visst det har varit lite tyst under ett tag, man skulle ju kunna anta att det beror på att jag varit absorberad av mitt jobb som poet - om du som läsare INTE antar det är det bara att anta att du är en sådan där ytlig typ som tänder på melodifestivaler och prinsessbröllop och i sådana fall har du ändå ingen aning om vilken press vi skapande konstnärer lever under varför jag inte bryr mig ett dyft om vad du tror eller tycker.
Fotbolls VM däremot - det är tamejfaan inte ytligt utan snarare tvärtom - en metafor för det moderna livets och varats intighet i ett skoningslöst, kallt och ändlöst tomt universum skrivet som poesi i rörelse.
Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Heidenstam, Fotboll är Stagnelius.
Eller rättare sagt:
Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Italien, Frankrike är Stagnelius.
Allez Les Bleus!
Fotbolls VM däremot - det är tamejfaan inte ytligt utan snarare tvärtom - en metafor för det moderna livets och varats intighet i ett skoningslöst, kallt och ändlöst tomt universum skrivet som poesi i rörelse.
Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Heidenstam, Fotboll är Stagnelius.
Eller rättare sagt:
Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Italien, Frankrike är Stagnelius.
Allez Les Bleus!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)