I was still only in Paris. Everytime I woke up I wanted to be back in Stockholm. And every time I woke up in Stckholm I wanted to be back in Paris."
Det är inte lätt att bo i Frankrike, hela dagen har präglats av samma ångestfyllda tankar: "Vad faan ska jag laga till middag i kväll?"
tisdag 23 november 2010
onsdag 23 juni 2010
Fotbolls VM
Visst det har varit lite tyst under ett tag, man skulle ju kunna anta att det beror på att jag varit absorberad av mitt jobb som poet - om du som läsare INTE antar det är det bara att anta att du är en sådan där ytlig typ som tänder på melodifestivaler och prinsessbröllop och i sådana fall har du ändå ingen aning om vilken press vi skapande konstnärer lever under varför jag inte bryr mig ett dyft om vad du tror eller tycker.
Fotbolls VM däremot - det är tamejfaan inte ytligt utan snarare tvärtom - en metafor för det moderna livets och varats intighet i ett skoningslöst, kallt och ändlöst tomt universum skrivet som poesi i rörelse.
Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Heidenstam, Fotboll är Stagnelius.
Eller rättare sagt:
Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Italien, Frankrike är Stagnelius.
Allez Les Bleus!
Fotbolls VM däremot - det är tamejfaan inte ytligt utan snarare tvärtom - en metafor för det moderna livets och varats intighet i ett skoningslöst, kallt och ändlöst tomt universum skrivet som poesi i rörelse.
Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Heidenstam, Fotboll är Stagnelius.
Eller rättare sagt:
Prinsessbröllop, allsång på skansen och melodifestivaler är Italien, Frankrike är Stagnelius.
Allez Les Bleus!
tisdag 11 maj 2010
De é mycke nu...
Bah så jäla okoolt asså... jabava, asså typ asså jälatyyp asså.
Klart man måste dra asså, jädra typ asså bah, måste vila upp sig, man é lite nere - tror jag behöver ställa in alla mina uppdrag - pallarente de offentliga livet, asså, tvättstugan, mataffären, sjuelva ... faaan, pallar knappt me bolaget asså va. O presis som sessan inte fan pallar ja me Sture heller, eller i mitt fall vinrestaurant Fridhem - riktigt risigt asså!
Man e sviken, som sessan, måste kämpa på me livet trots allt, va tapper, som sessan, bygga upp me sjelv, kanske dra te nevv jårk, shåppa, dra ut me polarna på krogen, låta pappa pröjsa. Det é mycke nu ...
Harnte rå me nevv jårk, ingen pappa som pröjsar, ingen pappa som får miljonbidrag, får bli åkersberga - men man får se upp för sl-kontrollanterna. Lite som limousine i nevv jååårk på skattebetalarnas bekostnad asså.
Och lyxlägenheten på Östermalm, som pappan fixa till sessan, som får stå tom, för re e ju så jäla synd om henne... den kan jag ta! Jag steller upp.
Vasa - ingen rätt till den - ok, ja kan ta ett hörn på slottet, vilket slott som helst, vilket hörn som helst, vafaan - en skrubb duger. Inte möjligt?! Men ja´e´ju nere ju, precis som sessan - de é synd om mig. De é mycke nu...
Klart man måste dra asså, jädra typ asså bah, måste vila upp sig, man é lite nere - tror jag behöver ställa in alla mina uppdrag - pallarente de offentliga livet, asså, tvättstugan, mataffären, sjuelva ... faaan, pallar knappt me bolaget asså va. O presis som sessan inte fan pallar ja me Sture heller, eller i mitt fall vinrestaurant Fridhem - riktigt risigt asså!
Man e sviken, som sessan, måste kämpa på me livet trots allt, va tapper, som sessan, bygga upp me sjelv, kanske dra te nevv jårk, shåppa, dra ut me polarna på krogen, låta pappa pröjsa. Det é mycke nu ...
Harnte rå me nevv jårk, ingen pappa som pröjsar, ingen pappa som får miljonbidrag, får bli åkersberga - men man får se upp för sl-kontrollanterna. Lite som limousine i nevv jååårk på skattebetalarnas bekostnad asså.
Och lyxlägenheten på Östermalm, som pappan fixa till sessan, som får stå tom, för re e ju så jäla synd om henne... den kan jag ta! Jag steller upp.
Vasa - ingen rätt till den - ok, ja kan ta ett hörn på slottet, vilket slott som helst, vilket hörn som helst, vafaan - en skrubb duger. Inte möjligt?! Men ja´e´ju nere ju, precis som sessan - de é synd om mig. De é mycke nu...
tisdag 30 mars 2010
Nummerfolket
Vi är uppenbalrigen alla en del i den produktionsmaskin som går under namnet "Företaget Sverige", vare sig vi är företagschefer, skattebyråkrater, politiker eller lönnmördare. Vad vi INTE är är individer.
Hur ska man annars förklara att vi inte får finnas som personer utan att allt ska destilleras ned till nummer. Personnumret är givevtis den stora draken inom detta, ett kallt väsen som vägrar oss våra individuella mänskliga sidor. Det är inte nog med att numret är ens huvudsakliga namn hos myndigheter, det gäller också om man vill ha ett kort som trogen kund hos exempelvis barnklädesafgfärer som Polarn och Pyret - något som är omöjligt att få utan sitt personnummer (inklusive de fyra sista siffrorna).
På samma sätt som vi människor effektiviseras ned till en behändig nummerserie så sker det också inom andra områden. På gammaldags Systmebolag, till exempel på Sveavägen, får man alltid memorera numret på vinet och säga till de som jobbar i kassan. Och på så sätt reduceras något som kan innehålla eoner av komplexa intressanta faktorer till rätt och slätt: en pava vin med ett nummer. På samma sätt som en individ med all sin historia, erfarenheter, förhoppningar och tankar blir ett nummer precis som alla andra. Det är ingen tillfällighet att i militären där människor materialiseras mer än någon annanstans för att kunna reduceras till kanonmat så är numret också identiteten.
Hela nummerhetsen bottnar i rädslan för att man ska komma någon person eller något fenomen nära (dvs att de verkligen ska bli personer) plus att man inte vill behöva anstränga siog för att lära sig något; varken om personer eller vin, för det kräver ju en ansträngning.
Därför har jag bildat föreningen VVNFP (Våga Vägra Nummer Frigör Poesin) - och om ni vill vara med i min poetiska rörelse får ni titulera mig,som grundare och ordförande, Nr ETT!
Hur ska man annars förklara att vi inte får finnas som personer utan att allt ska destilleras ned till nummer. Personnumret är givevtis den stora draken inom detta, ett kallt väsen som vägrar oss våra individuella mänskliga sidor. Det är inte nog med att numret är ens huvudsakliga namn hos myndigheter, det gäller också om man vill ha ett kort som trogen kund hos exempelvis barnklädesafgfärer som Polarn och Pyret - något som är omöjligt att få utan sitt personnummer (inklusive de fyra sista siffrorna).
På samma sätt som vi människor effektiviseras ned till en behändig nummerserie så sker det också inom andra områden. På gammaldags Systmebolag, till exempel på Sveavägen, får man alltid memorera numret på vinet och säga till de som jobbar i kassan. Och på så sätt reduceras något som kan innehålla eoner av komplexa intressanta faktorer till rätt och slätt: en pava vin med ett nummer. På samma sätt som en individ med all sin historia, erfarenheter, förhoppningar och tankar blir ett nummer precis som alla andra. Det är ingen tillfällighet att i militären där människor materialiseras mer än någon annanstans för att kunna reduceras till kanonmat så är numret också identiteten.
Hela nummerhetsen bottnar i rädslan för att man ska komma någon person eller något fenomen nära (dvs att de verkligen ska bli personer) plus att man inte vill behöva anstränga siog för att lära sig något; varken om personer eller vin, för det kräver ju en ansträngning.
Därför har jag bildat föreningen VVNFP (Våga Vägra Nummer Frigör Poesin) - och om ni vill vara med i min poetiska rörelse får ni titulera mig,som grundare och ordförande, Nr ETT!
måndag 22 mars 2010
Vinet é hårt!
Inte allt har gått utför när det gäller vin sedan jag kom till Sverige - bara kvalitén och kvantiteten. Kostnaden och frustrationen har däremot ökat lavinartat.
Möjligtvis för undantag med Pamplona under tjurrusningen är Systembolaget troligen det buffligaste ställe man kan hamna på. Man FÅR inte ta sig tid att titta på vinet, häromdagen (fredag eftermiddag) knuffades jag till och med åt sidan av en av SBs anställda på jakt efter ett speciellt vin när jag stod och kollade in några hyllor på Fältöversten. Ett tips till SBs personal (och till övriga Stockholmare): KOMMUNICERA med folk omkring er, alltså, använd munnen till annat än att skrika i mobiltelefoner. Säg till exempel: ursäkta, eller förlåt men jag skulle vilja ..., eller är det alldeles för svårt och läskigt för gemene svenne- och sveabanan att prata med folk runt omkring?
Förutom att buffligheten får en att tvivla på att ens motsvennars IQ når över tapirens blir man rejält deprimerad över utbudet. Samma skit i alla affärer. Samma skit, med några få undantag, på alla hyllor. Vin i Sverige ska antingen smaka saft eller druvjuice spetsat med alkohol, eller trä och vanilj. Om de sen kommer från Sydafrika, Australien, Norge eller Spanien spelar ingen roll så länge de a) ger enorma alkoholångor och b) dödar all annan smak. Då är det fyndvin och då säljer det.
Men va faan gör man, e man poet så e man. Och vin klara man sig ju inte utan - även läskigt vin är ju bättre än inget.
I stort kan man sammanfatta det så här: undvik flaska nr 3 från vänster - om ni inte är förtjusta i mörkt trä som doppats i vaniljsocker, undvik också nr 4 från höger (håll reda på vänster och höger nu) som skymtar fram därbak - såvida ni inte har en faiblesse för att tugga mörka ekplankor. Övriga får godkänt ur en svensk synvinkel, dvs i relationen kvalitet för sitt pris INTE alkohol per krona (om ni nu trodde det).
Vinerna från vänster till höger (med länkar till SB):
1. Vitt vin från Macon (sydligaste Bourgogne och därmed bestående av Chardonnay) ett klart godkänt vin med karaktär och lenhet utan besvärande fat-toner och bra pris (73 SEK)
2. Rött vin från Saumur-Champigny (Loire) ett av få röda viner från Loire på SB (sorglig brist). Mindre överlastat än gemene-svenne-vin, jordigt, ngn svamp skog känsla och frukt. Kostar 89 SEK och är väl värt det (i Sverige) - men för helvete ryck upp importerandet av röda Loireviner pronto!
3. Rött blä från Spanien - allt jag avskyr förutom att det inte är så alkoholskadat som många andra. Kladdigt, sockrigt, träigt och vanilj.
4. Gewürztraminer - basic ok sådan. Frukt, äpple, sött, perfa som apero eller med kryddstarkare mat ekller mjuka ostar av mindre starka (Chévre, fårostar etc). 89 SEK - väl värd det.
5. Gott rött vin från Italien - Min kunskap om Italienska viner är lika stor som Jan Gilloues ödmjukhet - dvs obefintlig. Men det här vinet är riktigt gott, fin balanserad smak som täcker gommen väl, väl värt sina 129 SEK (det är anledningen till att det skymtar fram en likadan flaska därbakom).
6. Något lättare, fräscht rött vin Beaujolais Village - med antydan till kisel i smaken och det har faktiskt en ton av skumbanan som det står i beskrivningen, men det stör inte. Ett kap för sitt pris 65 SEK (och så gömmer sig två flaskor till därbakom).
7. Ekplankor tappade på flaska. Undvik!
8. Basic bra Bourgogne. Man får ta priset (129 SEK) om man vill ha Bourgogne - och den står sig väl i konkurrensen. Lent gott hallon och smakrike röda frukter utan insmickrande drag och aningens pepprighet.
9. Rött mycket fruktigt vin - se där ytterligare en Italienare som levererar för sitt pris (75 SEK). Mer mörkröd välmogen frukt och därmed anslag av sötma än nr 6 så den har inte riktigt samma "drickabilitet" för mig.
10. God svartvinsbärssaft! Får godkänt just för att den är god och inte sockrad svartvinbärssaft. Bra för sitt pris (66 SEK).
För övrigt AVSKYR jag skruvkorkar - känns så jävla billigt - som om man vore någon jädrans alkis!
Möjligtvis för undantag med Pamplona under tjurrusningen är Systembolaget troligen det buffligaste ställe man kan hamna på. Man FÅR inte ta sig tid att titta på vinet, häromdagen (fredag eftermiddag) knuffades jag till och med åt sidan av en av SBs anställda på jakt efter ett speciellt vin när jag stod och kollade in några hyllor på Fältöversten. Ett tips till SBs personal (och till övriga Stockholmare): KOMMUNICERA med folk omkring er, alltså, använd munnen till annat än att skrika i mobiltelefoner. Säg till exempel: ursäkta, eller förlåt men jag skulle vilja ..., eller är det alldeles för svårt och läskigt för gemene svenne- och sveabanan att prata med folk runt omkring?
Förutom att buffligheten får en att tvivla på att ens motsvennars IQ når över tapirens blir man rejält deprimerad över utbudet. Samma skit i alla affärer. Samma skit, med några få undantag, på alla hyllor. Vin i Sverige ska antingen smaka saft eller druvjuice spetsat med alkohol, eller trä och vanilj. Om de sen kommer från Sydafrika, Australien, Norge eller Spanien spelar ingen roll så länge de a) ger enorma alkoholångor och b) dödar all annan smak. Då är det fyndvin och då säljer det.
Men va faan gör man, e man poet så e man. Och vin klara man sig ju inte utan - även läskigt vin är ju bättre än inget.
I stort kan man sammanfatta det så här: undvik flaska nr 3 från vänster - om ni inte är förtjusta i mörkt trä som doppats i vaniljsocker, undvik också nr 4 från höger (håll reda på vänster och höger nu) som skymtar fram därbak - såvida ni inte har en faiblesse för att tugga mörka ekplankor. Övriga får godkänt ur en svensk synvinkel, dvs i relationen kvalitet för sitt pris INTE alkohol per krona (om ni nu trodde det).
Vinerna från vänster till höger (med länkar till SB):
1. Vitt vin från Macon (sydligaste Bourgogne och därmed bestående av Chardonnay) ett klart godkänt vin med karaktär och lenhet utan besvärande fat-toner och bra pris (73 SEK)
2. Rött vin från Saumur-Champigny (Loire) ett av få röda viner från Loire på SB (sorglig brist). Mindre överlastat än gemene-svenne-vin, jordigt, ngn svamp skog känsla och frukt. Kostar 89 SEK och är väl värt det (i Sverige) - men för helvete ryck upp importerandet av röda Loireviner pronto!
3. Rött blä från Spanien - allt jag avskyr förutom att det inte är så alkoholskadat som många andra. Kladdigt, sockrigt, träigt och vanilj.
4. Gewürztraminer - basic ok sådan. Frukt, äpple, sött, perfa som apero eller med kryddstarkare mat ekller mjuka ostar av mindre starka (Chévre, fårostar etc). 89 SEK - väl värd det.
5. Gott rött vin från Italien - Min kunskap om Italienska viner är lika stor som Jan Gilloues ödmjukhet - dvs obefintlig. Men det här vinet är riktigt gott, fin balanserad smak som täcker gommen väl, väl värt sina 129 SEK (det är anledningen till att det skymtar fram en likadan flaska därbakom).
6. Något lättare, fräscht rött vin Beaujolais Village - med antydan till kisel i smaken och det har faktiskt en ton av skumbanan som det står i beskrivningen, men det stör inte. Ett kap för sitt pris 65 SEK (och så gömmer sig två flaskor till därbakom).
7. Ekplankor tappade på flaska. Undvik!
8. Basic bra Bourgogne. Man får ta priset (129 SEK) om man vill ha Bourgogne - och den står sig väl i konkurrensen. Lent gott hallon och smakrike röda frukter utan insmickrande drag och aningens pepprighet.
9. Rött mycket fruktigt vin - se där ytterligare en Italienare som levererar för sitt pris (75 SEK). Mer mörkröd välmogen frukt och därmed anslag av sötma än nr 6 så den har inte riktigt samma "drickabilitet" för mig.
10. God svartvinsbärssaft! Får godkänt just för att den är god och inte sockrad svartvinbärssaft. Bra för sitt pris (66 SEK).
För övrigt AVSKYR jag skruvkorkar - känns så jävla billigt - som om man vore någon jädrans alkis!
torsdag 18 mars 2010
Bröst
Jag gick uppför Drottninggatan i dag - på Drottninggatan 68 låg en affär som tydligen sålde precis vad jag behöver. Jag kände hur andhämtningen ökade och blodet pulserade när jag gick in på affären "Bröst Center City". Jag hade huvudet fullt av tankat på hur mina händer kunde få spela med ett par schyssta kvinnobröst som bara var mina; när jag ville, hur jag ville, var jag ville.
Tänk vilken lycka om de kunde ha ett par bröst som var lika härliga som min tjejs - då kunde hon inte längre köra det där Lysistrate-köret och använda dem som ett argument mot de delar av min karaktär som hon av oförklarliga skäl har problem med. Dessutom behövde jag ju då inte längre vara säker på att vi var på samma våglängd (den våglängd som lyst med sin frånvaro sedan förra istiden och som väl i bäste fall skulle komma på samma nivå när vi når 134 000 000 000 personer vilket ska ske snart; det vill säga om bara 290 år enligt några välinformerade självutnämnda "Befolkningsexperter" på DN-Debatt).
Men enligt expediten på affären var man tvungen att redan ha ett par kvinnobröst för att kunna köpa kvinnobröst. Snacka moment 22.
För att inte tala om könsdiskriminering - ett klart fall för JämO!
Tänk vilken lycka om de kunde ha ett par bröst som var lika härliga som min tjejs - då kunde hon inte längre köra det där Lysistrate-köret och använda dem som ett argument mot de delar av min karaktär som hon av oförklarliga skäl har problem med. Dessutom behövde jag ju då inte längre vara säker på att vi var på samma våglängd (den våglängd som lyst med sin frånvaro sedan förra istiden och som väl i bäste fall skulle komma på samma nivå när vi når 134 000 000 000 personer vilket ska ske snart; det vill säga om bara 290 år enligt några välinformerade självutnämnda "Befolkningsexperter" på DN-Debatt).
Men enligt expediten på affären var man tvungen att redan ha ett par kvinnobröst för att kunna köpa kvinnobröst. Snacka moment 22.
För att inte tala om könsdiskriminering - ett klart fall för JämO!
tisdag 16 mars 2010
Att DN-Debattera... med sig själv
Mitt i all misär som det innebär att vara tillbaka i den konformistiska ankdammen finns det ändå små inslag av förnöjelser. Observationen att antalet timmar per capita som folk har solglasögon i ett av världens mest solfattiga länder är långt över vad den är någon annanstans i världen är till exempel ganska komisk.
Vill man ha riktigt roligt ska man läsa DN Debatt. Den sidan redigeras enligt Arne Anka devisen, det vill säga: "Att tänka innan man skriver är som att torka sig i röven innan man skiter".
I går trumperades alarmerande siffror om befolkningsexplosionen ut av fyra ack så förvirrade men trots det mycket mediakåta akademiker. Eftersom effekten inte blev den förväntade låter man dessa personer debattera med sig själva, på samma sida, dagen efter: genom att hävda att den FN - rapport som de stödde sitt resonemangt på var överdriven!
Man behöver inte vara idiot för att skriva på DN-debatt, men det verkar hjälpa att skrika högt utan substans.
Det borde med andra ord vara ett perfekt forum för mig att föra fram ett nytt projekt. Jag återkommer med några domedagsprofetior - jag tror jag ska varna för en ny istid!
Vill man ha riktigt roligt ska man läsa DN Debatt. Den sidan redigeras enligt Arne Anka devisen, det vill säga: "Att tänka innan man skriver är som att torka sig i röven innan man skiter".
I går trumperades alarmerande siffror om befolkningsexplosionen ut av fyra ack så förvirrade men trots det mycket mediakåta akademiker. Eftersom effekten inte blev den förväntade låter man dessa personer debattera med sig själva, på samma sida, dagen efter: genom att hävda att den FN - rapport som de stödde sitt resonemangt på var överdriven!
Man behöver inte vara idiot för att skriva på DN-debatt, men det verkar hjälpa att skrika högt utan substans.
Det borde med andra ord vara ett perfekt forum för mig att föra fram ett nytt projekt. Jag återkommer med några domedagsprofetior - jag tror jag ska varna för en ny istid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)