torsdag 11 mars 2010

enkommasjumiljoner idioter med mobiltelefoner

Stockholm består av 1,7 miljoner invånare - och ALLA dem har som sin livsuppgift att vara i vägen för mig! Och för att göra tortyren över att man hamnat i världens konformistiskaste helvete än mer påtagligen har de värsta puckona också fått som uppgift att med en mobiltelefonsattrapp vid sina öron skrika sina hemliga, privata, konfidentiella jobbmedelanden i mitt och alla andra lokaltrafikanters öron.

Avlyssnat på gröna linjen i från en man från något som tydligen heter "Jobbtorget" ondgjorde sig om undermåliga slutrapporter, namngav både arbetsaspiranter och arbetsgivare (förlåt coacher hette det visst) som inte höll måttet när det gällde dessa slutrapporter, samt helt ogenerat vad dessa slutrapporter sa. Någon aspirant (som namngavs) hade tydligen fått slututlåtandet att han sovit under tre månader och hans coach (som också namngavs) hade fått ett raseriutbrott när han kritiserats för sin slutrapport.

Avlyssnat och avlyssnat, förresten, jag hade inte kunnat undgå att höra det även om jag haft stora högtalare vid mina öron dundrandes "Hollow Man" från Entombeds "Wolverine Blues" (vilket jag definitivt hade föredragit).

Vad blir nästa steg? Poliser, läkare, domare, psykiatriker som glatt delar med sig av smaskiga personliga detaljer från sitt arbetsliv till sina medresenärer på tunnelbanan. Terrorister som gör upp planer? SÄPO-anställda som högt och ljudligt demonstrerar sin inkompetens? Nymfomaner och deras manliga motsvarigheter (sexmissbrukare heter det visst då det är män) som skriker ut namn, adress och favoritpervesion hos sina erövringar? Prostituerade som namnger alla politiker i sin kundkrets? Och så vidare i all oändlighet...

Mobiltelefonen har gett oss en mobil realityshow, ett "Baren" på hjul som man INTE KAN STÄNGA AV. Ett Villa Medusa som MAN TVINGAS VARA MED I vare sig man vill eller inte.

Så i dessa tider av ökad möjlighet till kommunikation så våldtas denna ökade möjlighet av ett antal puckon med för små hjärnor så till den grad att resultatet blir det motsatta - kanske "mer kommuniaktion" i antalet ord och decibel men betydligt mindre kommunikation rent innehållsmässigt.

Vem faan vill till exempel bli "jobbaspirant" eller "Jobbcoach" på "Jobbtorget" om man vet att ens göranden kommer att kritiseras i 220 decibel för allmänheten på tunnelbanor?! Så konsekvensen kommer att bli, som vanligt, en ytterligare ökad ytlighet mot andra (inklusive sådana i förtroendeställning), inte därför att man vill utan därför att man inte har någon lust att få sina intima detaljer kungjorda högt och tydligt på tunnelbanan av någon idiot.

Än allvarligare är förstås det faktum att jag inte kan skydda min hjärna från allt detta skräp. Vem faan tyckte det var en bra idé att man ska kunna snacka i mobiltelefon på tunnelbanan? Det måste man väl ha fattat att för ett kissnödigt folk som räds varje personlig kontakt eller varje antydan till vardagskonversation blir mobiltelefonen snabbt en snuttefilt för de obegåvade utan självkritik. Varför har den som vill skrika i sin mobiltelefon mer rätt till ljudrummet än den som vill läsa en bok eller bara filosofera/reflektera i allmänhet?

Sätt upp skrivpulpeter i stället så kanske folk äntligen kan lära sig att skriva ett vettigt brev. Den stora fördelen med brevet som kommunikationssätt är dessutom att det är tyst och att det faktiskt kan särskilja idioter som kan skrika i telefoner (dvs ALLA) från de som faktiskt KAN uttala sig i skrift (dvs cirka en promille av Stockholms befolkning).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar