onsdag 13 januari 2010

Jag har i alla fall mitt vin

Eftersom jag bor i ett vinproducerande land frågar en del mig om jag dricker mycket vin. Jag blir alltid lika irriterad av frågan; jag är ju förfan poet, att hinka vin ingår ju mer eller mindre i min arbetsbeskrivning. Det vet ju alla att varje respektabel poet och författare inte skulle ha kunnat skriva en rad om de inte funnits alkohol.

Så, Ja, jag dricker vin, ibland, men alltid med måtta - eller som vi säger här "avec moderation" - till skillnad från mina barbariska landsmän i mitt gamla land. Men jag gör det också utan att snobba med det - en last som många av mina nya landsmän hänger sig åt.

Och det är sant att vinet verkligen är bra för tankarna: i går till exempel när vi drack ett schysst vitt Bourgogne (JM Brocard, Portlandien, 5,90 Euro) till fisken, som med sina fina syror och torra fruktighet sedan också gick utmärkt till vår Chèvre "entre deux" och den Schweiziska Gruyeren, kom jag att tänka på hur orättvist det är här i världen. Att vissa minsann har råd att stoppa näsan i glas med Krug 1996 Champagne och att man själv minsann får hålla tillgodo med ett vitt Bourgogne som inte ens är ett Premier Cru en tisdagskväll. Eller än värre på fredagskvällen det vita vinet från Loire (Saumur) från 2005 som visserligen var förvånande gott men som bara kostade 3,95 Euro.


Inte ens till helgerna får man unna sig några större excesser. OK Bordeauxvinet från Graves (Chateau Brannens) var visserligen från toppåret 2000, hade karafferats, och var en smakrik smekning med mogen frukt och aningens, aningens rökighet som gick perfekt med våra Popiettes de veau på söndagsmiddagen - men det för futtiga 6,20 Euro på snabbköpet Shopi. Samma sak med vinet från Bergerac (Chateau Laulerie) som på lördagsmiddagen perfekt ackompagnerat våra Tournedos med Pomme de terre Sarlandais. Ett vin från 2001 som började få precis rätt ålderspatina med doften av stall och hö till den smaken av välmogna mörkröda frukter. Det hade jag hittat för 4,75 Euro på snabbköpet Franprix.

Sedan på måndagen var man ju tvungen att komma över det faktum att det var måndag igen, men det fick man göra med ett simpelt vin från Loire (Chinon) 2008 från Paul Buisse som jag via diverse specialerbjudanden köpt på Monoprix för endast 3 Euro. Visserligen var vinet gott, fräscht och fruktigt med en anings trä utan att vara spetsigt trots sin ungdom, och gick bra med vår spaghetti med köttfärsås - men det var ju inget Chateau Lafite-Rotschild 2005 precis. Eller ens Chateau Lafite-Rotschild 2007.

Förutom det faktum att vinet så klart avspeglar klasssamhället och man påminns om hur man förtrycks varje gång man tar sig ett glas retar det mig också att man måste dela på flaskorna - jag menar min tjej vill ju gärna ha ett glas, eller till och med ibland, två.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar