Vinbloggen: Munstänkarna betänker vinets Window of Opportunity - Côtes du Rhône

Côtes du Rhône viner är bland mina favoriter. Men inte ens omgiven av sina favoriter får man en enkel resa. Det här vinet:
Domaine d'Aéria 1998, Cuvée Tradition, Côtes du Rhône Villages - Cairanne
har varit ett av mina absoluta favoritviner men samtidigt ett av mina största sorgebarn. Jag köpte fem flaskor på vignerons independants salong hösten 2009. Även om priset var hela 9,50 Euro styck så smakade det fantastiskt. Så trots att Systembolaget lärt mig att Côtes du Rhône viner inte vinner på lagring så tyckte jag att det faktiskt hade fått en härlig rondör, harmoni och ålderspatina och slog till.

Och det fortsatte att smaka fantastiskt - till exempel när jag drack det i vanmakt på våren 2010. Och så gjorde också nästa flaska så till den grad att jag fick tårar i ögonen av tacksamhet. På hösten hade något hänt - vinet var tjockt, surt men ändå mera åt ett taskigt madeira. Hade Systembolaget rätt - kan de inte lagras? Eller hade min séjour i Sverige gjort mig så inkörd på sockrade viner att jag inte längre kunde njuta goda viner?

Med glädjetårar kunde jag konstatera att sista flaskan höll måttet - att den levererade ett fantastiskt vin med fullt integrerade tanniner, otroligt lååång finish, frukt (garpefrukt, persikor, bigarråer), russin, örter och någon ek. Det höll väl trots att jag karafferade det i en timme.
Färgen, som ni ser nedan, var röd av typen lagrat rött vin. Jag ser för övrigt att det är dags att byta duk - jag ber om ursäkt för denna estetiska miss och lovar att be min tjej att fixat det.

Nu ska jag erkänna en sak: Jag är olydig mot Systembolaget och finner att ALLA Côtes du Rhône viner vinner på lagring tre till sju år. Även billigare Côtes du Rhône och Côtes du Rhône Village. Det här:
L'excellence Signargues, 2005 Caves Saint Pierre Côtes du Rhône Vllages

som jag köpt för 3,95 Euro år 2006 är i dag ett synnerligen njutbart vin. Det är bra ungt också men dessa sex år plus gör verkligen skillnad.

Så igen, problemet med vinets window of opportunity, dvs när vinet ska drickas, blir bara värre och värre - Côtes du Rhône Villages ska inte vinna på lagring, ett Côtes du Rhône Villages som har tretton år på nacken ska inte vara kanon. Men om det nu är det vore det väl bra om man slapp den här skillanden mellan olika flaskor så man slipper gå mellan himmel och helvete på det där sättet. Det är nog därför det kvalitetsmedvetna Systembolaget satsar på att vi ska dricka Bag in Box!

PS. Ful etikett med ett fult j-vla huvud på som antagligen ska symbolisera hur bakis man kan bli av vinet. Man kan inte låta bli att undra hur vissa väljer etiketter speciellt som jag sett ett liknande på den utmärkta champagnen Lancelot-Goussard Cuvée Cramant 2002.

Vinproblem

Jag har höjt snäppet lite när det gäller vinet; jag gick ut hårt pa fredagen med en flaska Médoc Cru Bourgeois 2002 (Chateau Les Moines Prestige) för hela 7,95 Euro. En lovande öppning, men var det allt?! Jag menar för det priset förväntar man sig ju fyrverkerier - minst - inte ett behagligt, mjukt, välbalanserat, nyansrikt vin utan övertoner!

Men som alkisen sa när han slog upp sin sextonde lättöl - skam den som ger sig - till lördagsmiddagen köpte jag ett Borgougne Premier Cru för hela 13,90 Euro hos en riktig caviste (nedsatt fran 17 Euro). Men inte faan hjälpte det, visserligen var vinet (Domaine Levert Mercurey 2004) både smakrikt och formidabelt mjukt och lent i mun, för att sedan följas av mogna röda frukter och peppar. Men för det första var vinet för smakrikt för maten, Filét mignon de Porc med en gräddsås, och dessutom drack jag det i början för varmt, så att pepprigheten tog loven av smaken av träspån, frukt och hallon i vinet.


Till söndagens Boeuf Bourgignon blev det ett Côte du Rhône Village Cairanne (Domaine de Aéria Cuvée Tradition 1998) som jag köpt på vinsalong för hela 9.50 Euro. Och det gjorde mig så förbannad; först för att det var så jävla gott och jag inte hade köpt mer än fem flaskor, sedan för att jag har lärt mig av Systembolagets personal att Côtes du Rhône Village-viner inte vinner på lagring. Jävla översittare!

Och i går blev det ett Madiran från 2000 (Chateau de Diusse) för att fira det faktum att man överlevt ytterligare en jävla måndag! Som vanligt blev det fler problem än fördelar med det; för det första kom jag inte ihåg priset, varför jag inte vet om det var gott eller inte. För det andra så var det mycket mjukt och fruktigt, men också kraftigt, men det försvann något i slutet eftersom jag karafferat det för länge.

Med alla dessa problem funderar jag allvarligt på att sluta dricka vin och bli en whiskykonnässör i stället!