Jaha, tillbaka igen.
Bara det faktum att jag återvänder till den här bloggen säger väl allt om mitt liv. Att jag dessutom redan namngett den på ett sätt som gör den inaktuell redan efter ett år säger väl också en del om min framförhållning.
Såhär i början på ett nytt år kan jag i alla fall inte hålla mig från att göra en del summeringar över 2010 - så här goes:
Årets största besvikelser:
Januari, Februari, Mars, April, Maj Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November och inte minst December.
Årets särklass största pungsparkar
1. Prinsessbröllop
2. Insikten att jag gärna skulle rulla runt i sänghalmen med kronsessan
Årest mest repeterade önskan (2 st)
1. Att någon ska sparka in fånflinet på österlmalmswannabeestylade backslickeprinsen
2. Att jag ska få rulla runt i sänghalmen med någon mänsklig representant för det motsatta könet - prinsessa eller inte
Årest höjdpunkter
Som David Brent i the Office skulle ha uttryckt det: "El vino did flow!"
Vad övrigt är är en insikt att om 2011 blir tillnärmelsevis lika jävligt som 2010 är det lika bra att inse att gud finns - och att han/hon gör det enkom för att jävlas med mig!
Visar inlägg med etikett Sex. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sex. Visa alla inlägg
onsdag 12 januari 2011
torsdag 18 mars 2010
Bröst
Jag gick uppför Drottninggatan i dag - på Drottninggatan 68 låg en affär som tydligen sålde precis vad jag behöver. Jag kände hur andhämtningen ökade och blodet pulserade när jag gick in på affären "Bröst Center City". Jag hade huvudet fullt av tankat på hur mina händer kunde få spela med ett par schyssta kvinnobröst som bara var mina; när jag ville, hur jag ville, var jag ville.
Tänk vilken lycka om de kunde ha ett par bröst som var lika härliga som min tjejs - då kunde hon inte längre köra det där Lysistrate-köret och använda dem som ett argument mot de delar av min karaktär som hon av oförklarliga skäl har problem med. Dessutom behövde jag ju då inte längre vara säker på att vi var på samma våglängd (den våglängd som lyst med sin frånvaro sedan förra istiden och som väl i bäste fall skulle komma på samma nivå när vi når 134 000 000 000 personer vilket ska ske snart; det vill säga om bara 290 år enligt några välinformerade självutnämnda "Befolkningsexperter" på DN-Debatt).
Men enligt expediten på affären var man tvungen att redan ha ett par kvinnobröst för att kunna köpa kvinnobröst. Snacka moment 22.
För att inte tala om könsdiskriminering - ett klart fall för JämO!
Tänk vilken lycka om de kunde ha ett par bröst som var lika härliga som min tjejs - då kunde hon inte längre köra det där Lysistrate-köret och använda dem som ett argument mot de delar av min karaktär som hon av oförklarliga skäl har problem med. Dessutom behövde jag ju då inte längre vara säker på att vi var på samma våglängd (den våglängd som lyst med sin frånvaro sedan förra istiden och som väl i bäste fall skulle komma på samma nivå när vi når 134 000 000 000 personer vilket ska ske snart; det vill säga om bara 290 år enligt några välinformerade självutnämnda "Befolkningsexperter" på DN-Debatt).
Men enligt expediten på affären var man tvungen att redan ha ett par kvinnobröst för att kunna köpa kvinnobröst. Snacka moment 22.
För att inte tala om könsdiskriminering - ett klart fall för JämO!
måndag 15 februari 2010
Små saker (som gör mig arg)
En kompis till mig, eller rättare sagt en bekant - vem skulle väl gå på det faktum att jag har några kompisar (kompisar är något man har upp till 14-års ålder, innan man inser att världen är befolkad av idioter och att ju mindre man har att göra med dem dess bättre) - gör upp listor på saker som gör henne glad. Hon ger inte upp, hon försöker ympa in någon slags positiv livshålling hos mig och vägrar att lära sig att livet är ett helvete och att ju mindre man har att göra med det där jävla livet desto bättre. Och det gäller framför allt alla dessa människor som med all säkerhet kommer att hugga en i ryggen vid första bästa tillfälle (i bland känns det som om det bara är jag som har insett att alla är emot mig). Som John Lydon sa: "People who needs people are the stupidest of people".
I alla fall så fick jag för mig att jag faktiskt skulle tänka på saker som gör mig glad, ett naivt försök som fick motsatt verkan. Alla grejor som gjorde mig glad var saker som bottnade i min avsky för mina motmänniskors korkade livsvisioner och livsval. Jag gjorde listor med SUV:ar som sprängdes i luften, hundägare som drunknade i hundskit, bortskämda överklass-ungdomar som drack lut i tron att det var champagne osv i all oändlighet.
Men det är ju inte bara dessa stora saker som irriterar mig i livet. Allvarligt, man måste ju stå ut med en held del mindre förtret också. Som någon sade, för att uppskatta livet till dess verkliga värde måste man förstå att värdera också de små detaljerna.
Så här kommer en lista på Små saker som gör mig ARG:
- Att min tjej köper tandkräm på apoteket med konstiga namn och som smakar som gräs (vafaan är det för fel på vanlig industriell colgate?!)
- Att folk har råd att dricka dyrare viner än mig (och sedan skryter om det i sina vinbloggar).
- Att folk insisterar på att säga "Bonjour" överallt, i trapphus, i affärer osv.
- Att Sverige är så kasst i sport (man skäms ju var gång man träffar en norrman - och nu är ju till och med loja sydlänningar som fransoser och italienare bättre än oss i vinter-OS)
- Att John Malkovich fått smeka en ung Uma Thurman
- Att min tjej tycker att jag är negativ
- Att jag inte kan sluta tänka på en ung Uma Thurman
- Att jag inte kan sluta tänka på Uma Thurman överhuvudtaget - oavsett ålder!
Faan, det här "arga-saker-projektet" ger ju massor av inspiration - kanske något att jobba vidare på.
I alla fall så fick jag för mig att jag faktiskt skulle tänka på saker som gör mig glad, ett naivt försök som fick motsatt verkan. Alla grejor som gjorde mig glad var saker som bottnade i min avsky för mina motmänniskors korkade livsvisioner och livsval. Jag gjorde listor med SUV:ar som sprängdes i luften, hundägare som drunknade i hundskit, bortskämda överklass-ungdomar som drack lut i tron att det var champagne osv i all oändlighet.
Men det är ju inte bara dessa stora saker som irriterar mig i livet. Allvarligt, man måste ju stå ut med en held del mindre förtret också. Som någon sade, för att uppskatta livet till dess verkliga värde måste man förstå att värdera också de små detaljerna.
Så här kommer en lista på Små saker som gör mig ARG:
- Att min tjej köper tandkräm på apoteket med konstiga namn och som smakar som gräs (vafaan är det för fel på vanlig industriell colgate?!)
- Att folk har råd att dricka dyrare viner än mig (och sedan skryter om det i sina vinbloggar).
- Att folk insisterar på att säga "Bonjour" överallt, i trapphus, i affärer osv.
- Att Sverige är så kasst i sport (man skäms ju var gång man träffar en norrman - och nu är ju till och med loja sydlänningar som fransoser och italienare bättre än oss i vinter-OS)
- Att John Malkovich fått smeka en ung Uma Thurman
- Att min tjej tycker att jag är negativ
- Att jag inte kan sluta tänka på en ung Uma Thurman
- Att jag inte kan sluta tänka på Uma Thurman överhuvudtaget - oavsett ålder!
Faan, det här "arga-saker-projektet" ger ju massor av inspiration - kanske något att jobba vidare på.
lördag 6 februari 2010
En sorts tvåsamhet
Mitt nya projekt "Runktankar" går än så länge över för väntan. Jag har jobbat mycket hårt på det och finner att inspirationen verkar i det närmaste outsinlig. Jag vill på ett så tidigt stadium inte delge er för mycket, jag vill ju ställa världen inför fullbordat faktum när det väl är dags; efter vilket poesin och lyriken aldrig blir densamma igen. Men jag tänkte i alla fall bidra med ett smakprov, en dikt, den heter "Tvåsamhet i ensamhet":
"Du stiger på,
Jag vill gå av,
Vi är två,
Fast det är bara jag"
Fy Faan vad jag är BRA!
"Du stiger på,
Jag vill gå av,
Vi är två,
Fast det är bara jag"
Fy Faan vad jag är BRA!
tisdag 2 februari 2010
Ökenvandring
Mitt i allt elände kanske man får vara glad att man får någon form av fysisk kontakt genom att vara inpackad i överfyllda pendeltåg. Det är så nära sex jag verkar komma för tillfället - med en annan person involverad i alla fall. Hur i helvet kan det komma sig att man kan hamna i en sådan "dry streak" som jag?! Tänk på det; 11,7 miljoner pers bor i närområdet, av dem är säkert närmare 6 miljoner av det kvinnliga könet, och säkert minst 4 miljoner inom "mitt spann" - och jag kan inte få till det.
En uppmaning till alla kvinnor: sluta vara så förbannat vackra och lockande! Ni gör det enkom för att distrahera mig. Hur fan ska man få något intellektuellt arbete gjort under dessa förhållanden? Det verkar som det storvulna projektet om min Sturm und Drang period, ni vet "Kuken, ballen - hål i skallen" får ligga på is ett tag. I stället får jag ägna mig åt det mer jordnära psyko-socialrealistiska lyrikpoesi-projektet "Runktankar".
Ja, ja, man får trösta sig med att Stagnelius inte heller hade det så lätt på den fronten.
Konst föds ur lidande - men det vore bättre om det var någon annans!
En uppmaning till alla kvinnor: sluta vara så förbannat vackra och lockande! Ni gör det enkom för att distrahera mig. Hur fan ska man få något intellektuellt arbete gjort under dessa förhållanden? Det verkar som det storvulna projektet om min Sturm und Drang period, ni vet "Kuken, ballen - hål i skallen" får ligga på is ett tag. I stället får jag ägna mig åt det mer jordnära psyko-socialrealistiska lyrikpoesi-projektet "Runktankar".
Ja, ja, man får trösta sig med att Stagnelius inte heller hade det så lätt på den fronten.
Konst föds ur lidande - men det vore bättre om det var någon annans!
fredag 22 januari 2010
Inverterad sexmissbrukare
Jag lider med Tiger Woods. Jag har samma problem som han, fast åt andra hållet. När han får massor av sex, så mycket att han till och med kan missbruka det, så får jag inget. Så jävla typiskt storyofmylife liksom. Sportkillen (om nu golf kan klassas som en sport) får allt han behöver och mer därtill medans den känslosamme poeten (dvs jag om nu någon nu skulle ha missat det) inte får någonting.
Som vanligt visar Gud i sin allrikedom upp en fingertoppskänsla för att påvisa vad man saknar i livet genom att vissa till och med måste gå på klinik för att lära sig hantera det som man själv så desperat bara vill ha en endaste smula av. Inser inte Gud vikten av sexuell demokrati för att få ett glatt, vänligt och icke-frustrerat samhälle?! Eller bryr han sig inte?!
Det som jag inte kan greppa i det hela är när går man från att vara en vanlig sexfixerad typ (Och det inkluderar er tjejer också - försök inte ni är minst lika pilska som vi snubbar - ni är bara bättre på att dölja det) till att få epitetet "sexmissbrukare"? Är det när man missar putten för att man tänker på sitt senaste ligg? När man inte säger nej till ALLA kvinnor/män som vill ha en? Eller om man konstant tänker på sex (vilket garanterat skulle sätta de flesta i farozonen)? Eller när man så att säga går "the extra mile" för att i alla lägen få ha sex och fullständigt struntar i konsekvenserna?
För mig framstår det helt enkelt som att det snarast rör sig om ett problem av utbudskaraktär. Har man oändliga möjligheter till bra sex blir man sexmissbrukare, om man däremot inte har det så blir man det inte. Efterfrågan finns alltid men inte utbudet. Så vad som gäller är att klippa utbudet, och för att göra det har jag ett bra råd till Tiger Woods: Lägg golfklubban på hyllan och bli poet! Jag garanterar att det kommer att lösa problemet med att vara "sexmissbrukare" - inte för att man inte vill ha sex utan för att det inte längre finns något utbud!
Vilket för övrigt får mig att fundera på vad de gör på en sådan där klinik för sexmissbrukare: Lär de sig mantrat: "Just say no" och föreställer sig Margaret Thatcher, Nancy Reagan och Mona Sahlin nakna? Eller läser de poesi?
P.S. Thatcher funkar i alla lägen men för att inte vara sexistisk så går det bra att byta ut Nancy mot Ronald (inte McDonald) och Mona Sahlin mot Göran Persson. Men för hälsans skull bör man inte överdosera genom att tänka sig allihop på en gång.
Som vanligt visar Gud i sin allrikedom upp en fingertoppskänsla för att påvisa vad man saknar i livet genom att vissa till och med måste gå på klinik för att lära sig hantera det som man själv så desperat bara vill ha en endaste smula av. Inser inte Gud vikten av sexuell demokrati för att få ett glatt, vänligt och icke-frustrerat samhälle?! Eller bryr han sig inte?!
Det som jag inte kan greppa i det hela är när går man från att vara en vanlig sexfixerad typ (Och det inkluderar er tjejer också - försök inte ni är minst lika pilska som vi snubbar - ni är bara bättre på att dölja det) till att få epitetet "sexmissbrukare"? Är det när man missar putten för att man tänker på sitt senaste ligg? När man inte säger nej till ALLA kvinnor/män som vill ha en? Eller om man konstant tänker på sex (vilket garanterat skulle sätta de flesta i farozonen)? Eller när man så att säga går "the extra mile" för att i alla lägen få ha sex och fullständigt struntar i konsekvenserna?
För mig framstår det helt enkelt som att det snarast rör sig om ett problem av utbudskaraktär. Har man oändliga möjligheter till bra sex blir man sexmissbrukare, om man däremot inte har det så blir man det inte. Efterfrågan finns alltid men inte utbudet. Så vad som gäller är att klippa utbudet, och för att göra det har jag ett bra råd till Tiger Woods: Lägg golfklubban på hyllan och bli poet! Jag garanterar att det kommer att lösa problemet med att vara "sexmissbrukare" - inte för att man inte vill ha sex utan för att det inte längre finns något utbud!
Vilket för övrigt får mig att fundera på vad de gör på en sådan där klinik för sexmissbrukare: Lär de sig mantrat: "Just say no" och föreställer sig Margaret Thatcher, Nancy Reagan och Mona Sahlin nakna? Eller läser de poesi?
P.S. Thatcher funkar i alla lägen men för att inte vara sexistisk så går det bra att byta ut Nancy mot Ronald (inte McDonald) och Mona Sahlin mot Göran Persson. Men för hälsans skull bör man inte överdosera genom att tänka sig allihop på en gång.
onsdag 20 januari 2010
Helvetet
Helvetet MÅSTE vara en pendeltågsstation där man väntar på ett tåg som aldrig kommer. Och det som gör det till ett helvete är inte själva platsen, hur deprimerande den än må vara, utan det faktum att man rent mentalt ständigt är på väg därifrån.
Sen kan man lägga till alla dessa saker som jävlas med en också och som fransmännen av någon anledning är extra bra på (de har ett subtilt sadistiskt sinnelag): förseningar, perrongbyten och inställda tåg som inte informeras om alternativt informeras om med trasiga högtalare som skräller så att ingen hör vad som sägs, eller varför inte de traditionellt svenska jävelskapen: vädret och mörkret.
Men själva ESSENSEN av helvetet är det mentala. Det fungerar på samma sätt som Camus beskrivning av Sisyfos i Myten om Sisyfos: Han som är dömd att i helvetet för evigt rulla upp en enorm stenbumling för ett berg bara för att den ska rulla ned till botten igen just när han nått krönet. Enligt Camus är straffet inte något helvete om Sisyfos VET att just detta kommer att hända, om han är mentalt beredd på att detta ska ske. Det är just tron på att han rullar stenbumlingen upp för berget en sista gång varefter han har sonat sitt brott och igen kan ägna sig åt mer tillfredställande saker (som sex och dryckenskap) som är det som gör straffet till ett helvete.
På så sätt liknar min situation Sisyfos, det är själva väntan på att få mitt genombrott som knäcker mig. Så fort det är gjort kanske man äntligen kan få ägna sig åt ett hejdlöst sexliv med allehanda beundrarinnor inmundigandes tunnvis med Grand Cru viner och årgångschampagner. Men eftersom jag är smartare än Sisyfos och vet att mitt liv är ett helvete ägnar jag mig åt dessa laster även i väntan till den grad de mig erbjuds (det vill säga åtminstone åt dryckenskap men knappast av Grand Cru viner, som ni tyvärr vet av min beskrivning av mitt knapra vinliv - mitt sexliv är en öken).
Och det är just detta, min vägran att anpassa mig också mentalt, som gör att min stenbumling en dag kommer att stanna kvar på bergets topp!
Genombrottet väntar runt hörnet!
Sen kan man lägga till alla dessa saker som jävlas med en också och som fransmännen av någon anledning är extra bra på (de har ett subtilt sadistiskt sinnelag): förseningar, perrongbyten och inställda tåg som inte informeras om alternativt informeras om med trasiga högtalare som skräller så att ingen hör vad som sägs, eller varför inte de traditionellt svenska jävelskapen: vädret och mörkret.
Men själva ESSENSEN av helvetet är det mentala. Det fungerar på samma sätt som Camus beskrivning av Sisyfos i Myten om Sisyfos: Han som är dömd att i helvetet för evigt rulla upp en enorm stenbumling för ett berg bara för att den ska rulla ned till botten igen just när han nått krönet. Enligt Camus är straffet inte något helvete om Sisyfos VET att just detta kommer att hända, om han är mentalt beredd på att detta ska ske. Det är just tron på att han rullar stenbumlingen upp för berget en sista gång varefter han har sonat sitt brott och igen kan ägna sig åt mer tillfredställande saker (som sex och dryckenskap) som är det som gör straffet till ett helvete.
På så sätt liknar min situation Sisyfos, det är själva väntan på att få mitt genombrott som knäcker mig. Så fort det är gjort kanske man äntligen kan få ägna sig åt ett hejdlöst sexliv med allehanda beundrarinnor inmundigandes tunnvis med Grand Cru viner och årgångschampagner. Men eftersom jag är smartare än Sisyfos och vet att mitt liv är ett helvete ägnar jag mig åt dessa laster även i väntan till den grad de mig erbjuds (det vill säga åtminstone åt dryckenskap men knappast av Grand Cru viner, som ni tyvärr vet av min beskrivning av mitt knapra vinliv - mitt sexliv är en öken).
Och det är just detta, min vägran att anpassa mig också mentalt, som gör att min stenbumling en dag kommer att stanna kvar på bergets topp!
Genombrottet väntar runt hörnet!
torsdag 14 januari 2010
Sexiga Kajsa Anka
I natt låg jag som vanligt vaken och filosoferade över livet, konsten och döden. Och inte minst vad min nästa kulturgärning ska bli - jag har ingen aning men jag vet att det ska bli något stort; något som spränger ramarna för konsten, något som ger nya idéer, nya infallsvinklar. Något som helt omdefinierar poesin och lyriken både konstnärligt och som politisk kraft!
Men allt som oftast när jag var något på spåren stördes jag av sexuella fantasier. Inte minst störande då jag de facto fann att de bestod av Kajsa Anka. Det är något med hennes röst...
Varje morgon sitter man där mörbultad efter en sömnlös natt med Musses klubbhus på burken så man ska slippa allt snack. Musse och Mimmi piper på som ett par vedervärdiga amerikanska tonårstjejer så att man får bestialistiska begär som består av att man bara vill hoppa in i TV:n och slita huvudet av de jävlarna och köra ned de där stora öronen i halsarna på dem. Likaså med Kalle Anka som kraxar på som en speedad Kenta på Söderstadion 1976, och Långben som låter som herr korkad, naiv bondläpp.
In kommer Kajsa, hennes röst en sensuell smekning som redan i sitt första anslag får ens bröstvårtor, och allting annat också, att styvna. Förutom knäna då som man blir alldeles mjuk i. Hon fladdrar förföriskt med ögonfransarna och ur hennes näbb kommer lycka, framgång, blomsterbäddar i högsommarsolen, lyckliga suckar, sensualitet, smekningar (ja jag vet att jag upprepar mig) och inte minst en sjuhelvetes mjuk och oemotståndlig sexualitet. Jag vill ha henne!
Jag tror jag ska tillägna henne min nästa diktsamling!
Men allt som oftast när jag var något på spåren stördes jag av sexuella fantasier. Inte minst störande då jag de facto fann att de bestod av Kajsa Anka. Det är något med hennes röst...
Varje morgon sitter man där mörbultad efter en sömnlös natt med Musses klubbhus på burken så man ska slippa allt snack. Musse och Mimmi piper på som ett par vedervärdiga amerikanska tonårstjejer så att man får bestialistiska begär som består av att man bara vill hoppa in i TV:n och slita huvudet av de jävlarna och köra ned de där stora öronen i halsarna på dem. Likaså med Kalle Anka som kraxar på som en speedad Kenta på Söderstadion 1976, och Långben som låter som herr korkad, naiv bondläpp.
In kommer Kajsa, hennes röst en sensuell smekning som redan i sitt första anslag får ens bröstvårtor, och allting annat också, att styvna. Förutom knäna då som man blir alldeles mjuk i. Hon fladdrar förföriskt med ögonfransarna och ur hennes näbb kommer lycka, framgång, blomsterbäddar i högsommarsolen, lyckliga suckar, sensualitet, smekningar (ja jag vet att jag upprepar mig) och inte minst en sjuhelvetes mjuk och oemotståndlig sexualitet. Jag vill ha henne!
Jag tror jag ska tillägna henne min nästa diktsamling!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)