elvakommasjumiljoner

Det bor 11,7 miljoner pers i stor-Paris (dvs ungefär 5 stor-Stockholm). Inte alla av dem, men säkert mer än hälften har som sin livsuppgift att vara i vägen för mig! Det är alldeles uppenbart, inte minst som Gud återigen har visat sin bisarra form av humor genom att tvinga mig att ta pendeltåget från Gare St Lazare denna morgon. Allvarligt, jag kan faan inte tänka mig ett värre straff än det - framför allt en måndagsmorgon.

Stationen har inte renoverats sedan 1930-talet och jag har under min tid i Paris bara råkat ut for en fungerande rulltrappa en enda gång. Men enligt Parisarnas syn på saken är det bara "temporärt" eftersom man bestämt (= nämnt det under en fikarast i stadshuset) att stationen ska renoveras, när som helst nu... så det har varit temporärt i cirka femton år och kommer antagligen att var det i minst tjugo år till.

Jag flyttade till Paris från New York. Jag trodde att erfarenheten av att byta mellan pendeltåg och tunnelbanor på sådana platser som Penn Station, Times Square och Grand Central Station skulle lära mig något om trängsel i rusningstid. Icke så! Ingenting kan förbereda en från den pendlarchockvåg, den fullkomliga tsunami av vardagsresenärer, som möter en i rusningstid vid Gare St Lazare.

Bara på själva tågstationen (alltså inte inräknat alla de tunnelbanelinjer som också går från stationen) rör sig dagligen en halv miljon människor; det är Europas näst största tågstation sett till antalet resenärer. Det finns 27 spår och under rusningstid passerar där 80 000 människor i timmen, det går ett tåg var 28:e sekund med 1 400 passagerare per tåg och under en dag har man 1 500 tåg i cirkulation. Allt detta ska skötas av en personal på 6 000 personer, som alla fått specialträning i att säga "det är inte mitt ansvar".

Så tänk er själva att det under de två och en halv minut man behöver för att ta sig ned till tunnelbanan kommer 5 tåg med sammanlagt 7 000 personer, där större andelen av dem också ska ned i tunnelbanan. Samtidigt är det minst lika många som ska pendla hem till förorten från sitt jobb inne i stan och då ska ta sig upp från tunnelbanan till pendeltåget. Tänk er också att till alla dessa stressade vardagsresenärer finns 3 rulltrappor – som inte fungerar.

Ni kan ju ana vad denna trängsel innebär för en känslig poetsjäl som min... men inte får man någon förståelse. Min tjej pendlar via Gare du Nord, som, om någon nu har missat det råkar vara Europas överlägset STÖRSTA tågstation sett till antalet resenärer. Hon ska alltid vara värst!