torsdag 23 juni 2011

Lyckans hundskit

Man kan inte upphöra att förvåna sig över fransoserna - dessa självgoda grodätare. Idag när jag tänkte påbörja mitt nya projekt för att bringa poesin till folket - just det ja Fête de Poèsie, glömde jag den gyllene Parisöverlevnadsregeln nummer ett - att alltid stint titta nedåt i marken för att på så sätt undvika att trampa i all hundskit och annat äck som gör promenaden till en snitslad bana.

Jag går med anrdra ord ut för att föra finkonsten ut till de stressade och okulturella Parisarna och vad får jag för tack för det: en jätteblaffa med hundbajs under ena skon!

När jag högljutt börja svära och beklaga mig kommer det fram en inavlad fransos och förösker muntra upp mig genom att påpeka att jag trampat i hundskiten med min vänstra fot - som om det skulle göra någon som helts jävl skillnad - men tydligen gör det det enligt urinvånarnas folklore - hundksit under den vänstra foten betyder nämligen tur!

Jag bor alltså i ett land där man så till den grad accepterat att hundar får svina hur som helst att man måste hitta på fåniga skrock för att överleva. I stället för att göra det rätta - skjuta hundkräken - så går man alltså i femtio procent av fallen och inbillar sig att man har haft "tur" när man har en stinkande hundskit under skon! Var faan är demonstrationerna på Place la Republique för totalt hundförbud och offentliga avrättningar av hundägare?!

Vid närmare eftertanke har de nog rätt - nästa gång jag möter en pudel ska den och dess ägare få smaka på min lyckans fot - den vänstra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar