tisdag 2 februari 2010

Ökenvandring

Mitt i allt elände kanske man får vara glad att man får någon form av fysisk kontakt genom att vara inpackad i överfyllda pendeltåg. Det är så nära sex jag verkar komma för tillfället - med en annan person involverad i alla fall. Hur i helvet kan det komma sig att man kan hamna i en sådan "dry streak" som jag?! Tänk på det; 11,7 miljoner pers bor i närområdet, av dem är säkert närmare 6 miljoner av det kvinnliga könet, och säkert minst 4 miljoner inom "mitt spann" - och jag kan inte få till det.

En uppmaning till alla kvinnor: sluta vara så förbannat vackra och lockande! Ni gör det enkom för att distrahera mig. Hur fan ska man få något intellektuellt arbete gjort under dessa förhållanden? Det verkar som det storvulna projektet om min Sturm und Drang period, ni vet "Kuken, ballen - hål i skallen" får ligga på is ett tag. I stället får jag ägna mig åt det mer jordnära psyko-socialrealistiska lyrikpoesi-projektet "Runktankar".

Ja, ja, man får trösta sig med att Stagnelius inte heller hade det så lätt på den fronten.

Konst föds ur lidande - men det vore bättre om det var någon annans!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar